När två världar förhoppningsvis möts

GENOM VÅRT avlånga land poppar det upp nya basketskolor eller rättare sagt skolor med basketinriktning inför varje nytt läsår. Aldrig tidigare har basketen i Sverige haft större möjlighet att utvecklas mot europatoppen. Äntligen har vi möjlighet att komma ikapp de andra stora bollsporterna i Sverige: fotboll, handboll, innebandy, ishockey, bandy och tennis. Möjligheterna att utbilda spelare - och faktiskt ledare - är via skola och förening nästan obegränsad. Hur ser det ut idag? 
   I avregleringens fotspår letar skolägarna på alla sätt efter möjligheter att attrahera elever och på sätt dra in skolpengar. Skolan har blivit affärsmässig och debet och kredit ska gå ihop till skolavslutningen. Löner, vinster och bonusar ska betalas ut. Detta har börjat påverka den svenska folkrörelsen idrotten. En folkrörelse som sedan urminnes tider i stort sett bedrivits ideellt. I vissa välorganiserade föreningar har man kunnat anställa någon personal. Många gånger till skrattretande låga löner. Den anställde har fått välja mellan att arbeta med sitt stora intresse, alternativt att ta ett "riktigt" arbete om  hon velat leva ordentligt på sin lön. Sällan har dessa båda gått hand i hand. Men genom dagens skolpeng har det öppnats möjligheter för både och! Skolpengen enligt riksprislistan 2010 är 78.400 kr inkl. måltider per elev och år. 

I EN KOMMUN med en fungerande basketförening med ett 100-tal medlemmar finns idag möjligheten för en  skolägare att dra igång en basketinriktning i skolan och genom denna inriktning kunna värva elever. Detta kan göras utan att överhuvudtaget ha någon kontakt med den lokala basketföreningen och därför behöver inte föreningen och skolans intressen gifta sig. För skolan är det viktigt att budgeten går ihop i år, men även nästa år och de kommande åren. Därför vill skolan genom marknadsföring (PR) försöka säkerställa eller öka antalet elever, vilket ger skolan en stabil ekonomi och bättre möjligheter till en bra utbildning av eleverna, samtidigt som det kan generera vinster till ägarna. Bästa PR för skolan och dess basketprogram bör vara att få fram duktiga basketspelare samt att göra bra resultat och synas i serier och turneringar. Att få fram en strid ström av landslagsspelare (något som t ex Sanda och Luleå inte lyckats med) eller varför inte (W)NBA-spelare.
   Grunden för skolverksamheten måste komma från basketelever i närområdet. För att attrahera dem är det viktigt för skolan att skapa positiv PR runt sin verksamhet. Att värva en eller flera duktiga, lovande och kända ”PR-elever”, hjälper till med att säkerställa kvalitete och långsiktigheten i verksamheten. Detta innebär att de mest lovande svenska eleverna idag uppvaktas för sin namnteckning av skolor runt om i Sverige. Vad gör då att en spelare ska välja en skola före en annan? Ett bra basketprogram med möjlighet att spela i bra serier och lag, erkänt duktiga coacher, gratis studiematerial, gratis dator, träningsutrustning, träningskort, körkort, speltid, boende, etc, etc. Men hur många skolor tar även ett socialt ansvar, när en ung människa ska lämna sin familj? Har alla skolor en jourhavande mamma och pappa? Följs studieresultaten upp på ett tillfredsställande sätt osv?
   Att bo hemma hos mor och far, att spela med samma spelare som man vuxit upp med och att ha en social trygghet, är det recept som all forskning visar är det bästa för att en spelare ska kunna så sitt bollandslag och att utvecklas till sin fulla potential! Bäst utveckling är inte att flytta från sin trygghet, till en ny miljö med 1000 möjligheter och intryck!

MED DENNA forskning och med alla nya skolor (med basketinriktning) i Sverige är det omöjligt att inte tycka att basketens Riksidrottsgymnasier har tjänat ut sitt syfte. Tanken kanske var god från början, men efter 30 års experimenterande kan man konstatera att de inte lyckats. Självklart ska Sanda och Luleå finnas kvar som skolor, men de ska tävla på samma villkor som samtliga basketskolor i Sverige.
   Idag kämpar den ideella idrottsföreningen för sin överlevnad och försöker hitta samarbeten med skolan. Spelare tränar i skolan på dagtid för att träna med föreningen på kvällstid. Spelaren spelar i föreningens ungdomslag och i dess seniorlag. Spelaren har dubbellicens och man försöker vrida ur spelaren mesta möjliga. Spelaren spelar i landslag eller är med i observationsgruppen. Jag tror knappast att det finns några basketspelare i världen som tränar så mycket som dessa spelare gör. I ett internationellt perspektiv tränar man inte i både skolan och i en förening.
   När PR-spelaren skriver in sig i skolan, gör hon det med löfte om speltid i t ex basketettan och dubbellicens till (Dam)Ligan. Detta under påtryckning från föräldrarna och detta för att garantera sin fortsatta utveckling. Själv vill spelaren gärna vara med och spela SM. Nu har föreningens basketettanlag hamnat runt nedflyttningsstrecket, Ligalaget har skadeproblem och vill gärna använda spelaren och samtidigt går U-SM. Vad händer om föreningen direkt och skolan indirekt förlorar basketettanstatusen? Hur ser då skolans marknads och budgetplaner ut? Vem bestämmer nu vad som ska ske? - Vem äger beslutet? Det självklara är att spelaren själv får bestämma, men samtliga vet att det inte är så enkelt.
   En annan fråga är den om garanterad speltid. Redan idag har vi exempel på coacher som skall ge vissa spelare speltid. Redan idag har vi duktiga coacher som har tackat nej till sådana coachuppdrag! Hur skall vi då gå vidare? 

MED DAGENS utveckling måste vi inse att skolan är den nya platsen att utveckla basketspelare. Föreningen har sin plats, men inte som tidigare. Här måste föreningen och skolan kunna hitta en gemensam linje. De är från de föreningar och skolor som bäst klarar av att samarbeta, som vi kommer att få fram de bästa lagen och de största stjärnorna.
   I en skola har man 3 årskullar med två lag i varje årskull, ett tjejlag och ett killag. Varje lag har ca 15 spelare, vilket ger ca 100 basketelever i skolan. När varje elev genererar 78.400 kr, får vi alltså en budget på 7.800.000 kr per år. Vilken idrottsförening har den budgeten? Vilken förening har del av den administrativa styrka som finns i en skola? Vilken förening har möjlighet att sitta i grupp med utbildade pedagoger och tala om den enskilda individen? En skola och dess utbildade personal, erfarenhet och administration är vida överlägsen de flesta basketföreningar i Sverige. Kanske finns det någon enstaka förening som kan mäta sig med en skola.
   Lägg därför över elitverksamheten på skolorna från det att eleverna börjar i gymnasiet. Låt skolorna ha egna lag i seriesystemet. Låt skolorna stå för coaching, resor och uppehälle. Övrig verksamhet skall stanna i föreningarna. Låt skolorna betala för de basketungdomar som går från föreningen till skolverksamheten och låt föreningarna ta del av eventuella pengar vid en proffsförsäljning. 

Detta är framtiden! De som inte samarbetar, utan strider – kommer inte att nå någon framgång.

Anders Lemmeke började spela basket 1976 i Tyresö och umgås fortfarande med ca 20 av spelarna från de första basketåren. Dessa grabbar är något av det bästa basketen har givit honom. Han har som högst spelat i basketettan, trots erbjudanden från högre ort, men ville hellre spela med kamratgänget. Anders har varit ordförande i Tyresö Basket och varit styrelsemedlem inom KFUK – KFUM Stockholm regionen, samt fungerat som projektledare för KFUM – RM, diverse läger och turneringar samt under flera somrar drivit sommaraktiviteter i socialt utsatta områden och skapat arbete för utsatta ungdomar. Anders började coacha 1980, är utbildad steg 4 tränare och har vid ett flertal tillfällen varit ledare under det gamla Rikslägret i Södertälje och coachat stadslag i Stockholm och Uppland. Coachade i år Uppsalas herrar U18. Han har arbetat som marknads – och försäljningschef, country manager och VD, men avslutade arbetskarriären 2006 och flyttade ut på landet med familjen (fru och tre döttrar, 20, 15 och 10, som inte spelar basket) och startade ett hund- och kattpensionat. Därför väljer han här sina tre favoriter bland hundraserna: 

1. Dobermann
   En underbar hundras med mycket driv och energi. När jag träffade min fru ägde hon stamtiken i den uppfödning vi har bedrivit från 1988, under prefixet Jeandark.
2. Springer Spaniel 
   Detta pga statens bombhundar som inackorderas hos oss. De är härliga hundar som är lyhörda och med mycket energi.
3. Kinesisk nakenhund
   En ras min fru introducerade i hushållet för drygt 1 år sedan och som är härligt levnadsglada gamänger.

ANDERS LEMMEKE
anders.lemmeke@jeandark.com