Vinnare i längden

Långa vinnare. Jag har skrivit om ämnet tidigare, bekymret med att det numera är så vanligt att stoppa tillväxten hos ungdomar. Det finns uppgifter som gär gällande att fyra av sju med en tillväxtkurva som beräknas leda till längd mycket över det normala (180 cm för tjejer, 195 för killar) väljer behandling (med hormoner eller kirurgi), för att begränsa tillväxten. Inom sjukvården är man oroad över att så många friska ungdomar väljer behandling. Det största bekymret är biverkningarna, både sådana som man känner till ( t ex förhöjd cancerrisk), och det som vi ännu inte har någon kunskap om.

  I Göteborg har man med stöd från Allmänna Arvsfonden dragit igång ett projekt som heter "Vinnare i längden". Projektet, som genomförs i västsverige, sträcker sig över tre år och drivs av Örgryre Basket med den inte helt obekante Jonas Autio som projektledare. Man är från projektledningen noga med att säga att "Vinnare i längden" i sig inte är ett basketprojekt, men man har hämtat mycket kunskaper från sporten, som kanske bättre än någon annan idrott vet hur man tränar långa kroppar.

  Den bäranden idén med projektet är att på olika sätt arbeta för att långvuxna ungdomar skall känna sig nöjda och stolta över sig själva. Det handlar om att bygga upp självförtroende, skapa gemenskap, utbilda och ge anpassad träning. En effekt av projektet borde kunna bli att färre ungdomar väljer att avstå från att stoppa sin längdtillväxt, även om syftet inte är att minska antalet behandlingar.

  Frågan är ju både känslig och mångfacetterad. Samtidigt som många ledare och coacher knyter händerna i ilska över att urvalet minskar när fler och fler vägrar att bli så långa som de borde kunna bli, kan många vittna om det utanförskap man hamnar i när man ser annorlunda ut. Förutom alla praktiska problem är det inte ovanligt att förhållandet kan leda till psykisk ohälsa. Sett till det är projektet "Vinnare i längden" både lovvärt och intressant. Kan det hjälpa ungdomar till ett bättre liv är det värt mycket. Om det sen också leder till att vi får fler resliga basketspelare är det en bonus.

Ett bra landslagsår. Landslagssommaren är annu inte riktigt över, men redan kan vi konstatera att det blev ett riktigt bra år. Fortfarande är de båda seniorlandslagen i elden, och DU 16 är i slutfasen av sitt EM. För seniorlandslagen har det varit något av ett mellanår, eftersom kvalificeringen till Europamästerskapen görs om och inleds först nästa år. Årets matcher har endast handlat om rankingpoäng inför kvallottningen då alla länder har chansen att ta sig till EM, precis som det är i t ex fotboll.

  Herrlandslaget har haft en möjlighet att inleda en både efterlängtad och nödvändig generationsväxling. Inte helt överraskande har flera av ungtupparna visat sig hålla på den internationella scenen, i alla fall på den nivå Sverige har matchat i år. För damlandslaget ser det annorlunda ut. Toppspelarna är strax över 20 och "bekymret" är att de äldre spelarna inte är intresserade av att vara med. Hur som helst borde vi ha rätt att förvänta oss att damerna kvalificerar sig till EM 2013, men inte att herrarna gör det.

  På ungdomssidan blir betyget mycket väl godkänt till fyra av lagen. DU 16 har varit baissat, men svarat upp med att göra en toppturnering i A-EM. Några matcher återstår, men kvartsfinalplatsen är säkrad och eftersom Sverige kommer etta eller tvåa i sin grupp väntar något av de "lättare" lagen i kvarten. Oavsett hur veckan slutar, så har laget överträffat förväntningarna. DU 18 tog sig till semifinal i A-EM och slutade på fjärde plats. En strålande insats, trots att två av de mest givna, Elin Gustavsson och Pauline Hersler, gått skadade på hemmaplan. DU 20 vann B-EM och alla sina matcher. Ett starkt besked av den vassa 91-92 generationen, som motsvarade favorittrycket. HU 20 gjorde en historisk insats och höll Sverige kvar i A-gruppen. En överraskande men i högsta grad välförtjänt niondeplats blev det till slut, med smak på mera. Med lite flyt i någon av fåpoängsförlusterna hade det blivit kvartsfinal.

  HU 18 får godkänt för sin insats. Laget kunde inte upprepa insatsen för två år sedan, då laget vann B-divisionen, men det var åter nära. Det blev förlust i semifinalen mot Danmark, men vinst i tredjeprismatchen över Montenegro. Det enda lag som inte förmått lyfta sig är HU 16. Precis som förra sommaren blev det plats 14 i B-divisionen och alltså plats 30 i Europa. Det är som alltid svårt att veta med U16 eftersom det är första året i EM, men jag tror ingen kan vara belåten med att vi har 29 lag före oss enbart i vår världsdel, ens bland 16-åringarna.

NIU i blåsväder. "Upprörande och orättvist". Så säger en förälder i en artikel i DN nyligen. Föräldern pratar om NIU, den nationellt godkända idrottsutbildningen, som i höst drar igång på 380 gymnasier, På 17 av dessa kommer att finnas en basketlinje.

  Föräldern syftar med sitt uttalande inte på utbildningen i sig, utan regelverket kring det. Till skillnad mot Riksidrottsgymnasierna är NIU-utbildningarna i grunden lokala, och elever från den kommun som anordnar utbildningen har företräde. I mån av plats kan sökande från andra kommuner antas. Undantaget är de fall då hemkommunen inte kan erbjuda det program som elen vill gå på.

  Problemet för eleverna som kommer in i andra hand är att alla hemkommuner inte är villiga att betala det inackorderingsstöd på 1423 kr per månad, som är fastställt, och som skall hjälpa eleven att täcka kostnaderna på den nya orten. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, har rekommenderat alla kommuner att skriva under ett samverkansavtal, där man lovar att betala inackorderingstilläget ömsesidigt. Kommunerna bestämmer dock själva i den frågan, och många kommuner har valt att inte skriva på avtalet.

  Det här har gett upphov till den typ av synpunkter som föräldern ger uttryck för. Vissa elever kommer att få inackorderingstillägget, andra inte. Den som inte har betalningsstarka föräldrar kan då tvingas tacka nej till det program man kommit in på. Ur idrottslig synpunkt kan det bli så att man tappar talanger för att systemet slår så olika, och på förbunden är man inte glada. Enbart hockeyförbundet har haft kontakt med cirka 30 elever med problemet ifråga.

 På SKL är man också irriterade, också för att varken den organisationen eller RF, har fått vara med och skapa systemet. NIU är en produkt från Utbildningsdepartementet, som slår ifrån sig kritiken. Där menar man att det "gamla" systemet med idrottsgymnasierna inte var bra och användes för att locka till sig elever, trots att programmen inte alltid höll måttet. Från departementshåll säger man också att trots att NIU är nationellt godkända, så är programmen lokala, och att idrotten redan fått ett generöst undantag från gymnasieskolan i och med skapandet av NIU. Därför går det inte att tvinga kommunerna att betala inackorderingstillägget.

  NIU, som vid sidan av den här frågan, med stor sannolikhet kommer att ha ett antal barnsjukdomer när det drar igång, har alltså redan innan starten hamnat i hetluften. Fortsättning följer.