Vilket lag håller Gud på?

Det är fascinerande hur många som tror på en allsmäktig Gud som styr våra liv och som en gång skapade jorden och människan. Ändå har vetenskapen en god uppfattning om hur vår planet kom till, och har visat att föregångaren till människan för länge sedan uppstod ur havet, lärde sig leva på land, förgrenade sig från schimpanserna för över sju miljoner år sedan, började lära sig gå på två ben för fyra miljoner år sedan och därefter spred sig över hela världen. Det var i Afrika allt började och det är därifrån vi alla härstammar. Det är en helt annan historia än religionerna och deras skapelseberättelser vill göra gällande. Sverige är för all del ett ganska sekulariserat land, men vi känner alla till religionernas stora spridning och betydelse i världen som helhet. Vi vet också att religionen på många ställen håller hela befolkningsgrupper i ett järngrepp och kan räkna upp många illdåd som sker i dess namn. Inte sällan häpnar vi över hur det kan gå till. I det stora landet i väst  anses det t ex omoraliskt att inte gå i kyrkan och be varje söndag, medan rätten att bära vapen och använda dem anses självklar. I andra länder betraktas det som en dödssynd att göra några teckningar av profeten, medan förtryck av kvinnor är en del av vardagen. Det rätta är väl ändå att var och en får ha den uppfattning han eller hon vill, vare sig man är troende, eller som vi andra, inte tror alls. Det man önskar är att alla människor fick utvecklas till fritt tänkande individer, med möjligheten att bilda sig en egen åsikt och skapa sin egen trosuppfattning.

ATT RELIGION och gudstroende påverkar idrotten är självklart, för idrottsvärlden är en spegelbild av samhällena. Dessvärre är det inte alltid av godo. Det faktum att många kvinnor i olika delar av världen, på grund religionsgrundade seder och vanor aldrig kommer att kunna utöva idrott är t ex både tragiskt och hjärtskärande. Idrottsledare och idrottsmän tar ofta med sig sin tro in i idrotten. Hur många gånger har man inte hört ord som "med Guds hjälp ska vi segra", "Gud är på vår sida i kampen", etc. Man kan undra hur dessa enfaldiga individer kan tro att en eventuell Gud står på just deras sida. Varför skulle han (?) hålla just på dem? Kanske har Guden något agg mot det andra laget, som gör att han skulle vilja att det ena vann? Det värsta exempel vi sett är nog under fotbolls-VM 1986, då Diego Maradona från Argentina gjorde mål med handen mot England i kvartsfinalen. Maradona sa efter händelsen att det var "Guds hand" som hade hjälpt honom. Inte bara hjälpte Gud det ena laget att vinna, han hjälpte alltså till och med Maradona att fuska. Maken till hyckleri och dubbelmoral får man nog leta efter.

I DET STORA basketlandet USA är som sagt religiositet en dygd. Att bli vald till president är t ex omöjligt om man inte tydligt uttalar sin tro. När jag innan det senaste presidentvalet träffade några amerikaner häpnade de när jag sa att i Sverige är det nog tvärtom, d v s att den som försöker göra sin tro till en viktig valfråga med stor säkerhet inte har en chans till det högsta ämbetet. Trots allt är nog den rådande uppfattningen även i USA att det är talang, hårt arbete och träning som leder till framgång inom idrotten, inte att det är en osynlig makt som säkerställer det hela. Ibland kan man ändå undra. Det finns många exempel på motsatsen och det är väl egentligen det som är så obehagligt, att man kan skylla tillkortakommanden på någon annan än sig själv eller laget, elller för den delen ge någon annan äran av att det gick bra. "Det var Hans vilja".

DEN LEGENDARISKE coachen Bobby Knight lärde sig från unga år att gå i metodistkyrkan varje söndag tillsammans med mamma och mormor, men hade som vuxen svårt att förlika sig med religionsutövning och de former den antagit. Som den pragmatiker Knight alltid varit, har han under sin coachkarriär haft stora problem med spelare som trott att det varit upp till någon annan om det skulle gå bra eller inte, företrädesvid Gud. I boken "A season on the brink" berättas några episoder som handlar just om den här saken, bland annat en om stjärnspelaren Steve Alford, NCAA-mästare i Indiana, olympisk vinnare och senare NBA-proffs. Knight var vid ett tillfälle bekymrad för Alford. Coachen var i stort behov av Alfords ledarskap på planen, men var så less på dennes tjat om Gud att den unge mannen fick sig en lektion av coachen. Så har sa Knight till sin stjärna (min översättning): "Steve, du pratar alltid om Gud, men jag ska säga dig en sak. Gud kommer inte att bidra med något ledarskap till det här basketlaget. Han bryr sig inte det minsta om vi vinner eller inte. Han kommer inte att komma med fallskärm genom taket till den här byggnaden och göra mål när vi behöver poäng. Min pappa brukade säga till mig att Gud hjälper dem som hjälper sig själva. Och så en sak till. Nej, låt mig fråga dig så här. Tror du verkligen att Gud kommer att hjälpa ett lag som jag coachar?" Vid ett annat tillfälle höll Knight, som för övrigt alltid varit en flitigt anlitad talare, ett anförande på en Rotary Club. Han berättade då om en kicker i ett fotbollslag i Texas som hade gjort ett avgörande field goal i sista sekunden i en match mot SMU, och efteråt tackade Gud för att denne hade hjälpt honom att lyckas med sparken. Knight sa så här: "Does this mean that God decided to screw SMU? God does not give a damn what goes on in athletics. Nor should he."

ÄVEN OM Knights uttalanden som alltid är mustiga och tydliga är de samtidigt dubbelbottnade. Det hela har naturligtvis sin grund i hans uppfostran och uppväxt, precis som för många av oss andra. Vi har växt upp i en omgivning och miljö där religionen har varit, om inte en dominerande faktor, så i alla fall något som i olika avseenden påverkat oss mycket. Kanske är Knight som så många andra en tvivlare, kanske inte. Klart är i alla fall, precis som han säger, att vi inte ska tro så mycket på att det är någon utomstående, Gud eller annan, som kommer att skapa framgången på idrottsarenan eller för den delen, någon annanstans. Det handlar om helt andra saker. Det handlar först och främst om en själv. Vad man kan och vad man vill.