Nu är det tider då serier, kval och slutspel skall avgöras. Ofta handlar det om att allt som har hänt tidigare i någon mening saknar betydelse. De sista minuterna och sekunderna i en enda match kan, och måste ibland, avgöra vem som vinner och vem som försvinner. Publiken älskar de där stunderna, men hur är det med spelarna? När allt kokats ned till det sista slutliga avgörandet och skillnaden mellan seger och förlust är lika tunn som en knivsudd, i vems händer hamnar då bollen? Vilken spelare får förtroendet och vem tar ansvaret?
Amerikanerna har skapat begreppet "clutch player" för spelare som vill, vågar och verkligen tycker om att ta det sista skottet. En "clutch player" är någon som presterar framgångsrikt i pressade och kritiska situationer, tycker om att vara den som allt cirkulerar kring i de viktigaste ögonblicken, och som är en exceptionell vinnartyp. Motsatsen kallas "choker", ungefär "en som fegar ur".
Det är ingen tvekan om att bland spelare, precis som bland vanliga människor, finns de som vågar eller inte vågar. Inom psykologin använder man begreppen kamp eller flykt om de val människor gör i krävande situationer. Många spelare skulle aldrig någonsin utsätta sig för risken att våga allt i matchens sista sekunder, medan andra gör det lika obesvärat som de tar vilket skott som helst under en match.
Vissa anses vara bättre "clutch spelare" än andra. Michael Jordan hade rykte om sig att vara den bäste någonsin i det avseendet, och många menar att Kobe Bryant är bäst idag i de avgörande ögonblicken. Här hemma hos oss är det likadant. Vissa får bollen i "clutch-situationer" oftare än andra. Olivier Ilunga i Solna har t ex avgjort flera matcher med sista skottet den här säsongen och likadant är det med Ben Smith i Uppsala.
I sin vanliga stil har amerikanerna försökt kvantifiera begreppet "clutch" för att få det mätbart och jämföra spelare. Som "clutch-situationer" har man definierat "de sista fem minuterna i en match, då skillnaden mellan lagen är fem poäng eller mindre". Sedan mätte man vad man kallar spelarnas True Shooting Percentage under dessa fem minuter med formeln PTS/ (2*(FGA + (0.44*FTA))), där PTS står för gjorda poäng, FGA för skottförsök och FTA för straffkastförsök. På det sättet blev det möjligt att göra topplistor över spelare som presterade bättre än andra när matchen stod och vägde.
Det finns många som menar att det är en ren och skär myt att vissa skulle vara bättre "clutch players" än andra. De som företräder den åsikten menar att de som har rykte om sig att vara"clutch players" helt enkelt är de bästa basketspelarna i laget. Det är de som spelar mest minuter, oftare har bollen och därmed större möjligheter att göra mål. Det gäller vare sig det handlar om slutminuterna i matchen eller inte. Det ligger en del i det resonemanget. En spelare som ser hela slutspelet från bänken får ju aldrig möjligheten att avgöra en match oavsett hur mycket han skulle älska läget eller vara som gjord för det.
De närmaste veckorna kommer vi att få se matcher, matchserier och mästerskap avgöras i de sista skälvande minuterna. Det finns spelare som inget hellre önskar än att få vara på planen i de ögonblicken och få chansen att avgöra, det finns de som tar det sista skottet om de blir ombedda att göra det för laget och det finns de som helst vill vara på annat håll när allt står på spel. Någon av de som vågar kommer att skjuta det avgörande skottet. Hjältar kommer att skapas och för andra kommer drömmar att krossas. Trots den ofta sköra skiljelinjen är det ändå så som vi vill ha det i matcherna. Det vore helt enkelt inte samma sport utan de där sista magiska och avgörande ögonblicken.
