Den här veckans pytt i panna

Tävlingarna om att tippa de svenska mästarna på herr- och damsidan är nu avslutade. Tack alla ni som vågat er på ett tips. Vi återkommer med besked om vinnarna så snart finalerna är spelade. Det blir i slutet på april när det gäller Damligan och början på maj för Basketligan.

MINA SYNPUNKTER på förra veckans kommentatorer i webb-sändningarna har orsakat en del kommentarer. Nästan alla håller med, men sedan finns det ju, som alltid, några med en helt annan åsikt. "Man ska inte ta upp negativa saker om sporten"- åsikten alltså. Jag vet inte hur många gånger jag hört den kommentaren och jag kan inte nog förklara hur trött jag är på den. Det finns kanske människor som tror att allt i livet (och allt inom idrotten) bara är rosenrött, glatt, roligt och frejdigt. För dem är det dags att vakna och förslagsvis öppna ögonen. Kanske ställa öronen på vid gavel också, och lyssna sig omkring en smula för omväxlings skull. Det är självklart att inget blir bättre av att sopas under mattan och att man låtsas som om det regnar. Alla som har gått i skolan tillräckligt många år vet att ett öppet sinne och kritiskt ifrågasättande, både av sina egna och andras åsikter och göranden, är det enda som leder till utveckling. Tänk att det ska vara så svårt att förstå det.
En nobelpristagaren i litteratur, jag kommer inte längre ihåg hans namn, sa alltid att han var pessimistiskt lagd. Optimister, menade han, ser ju alltid allt i ljusblått och tycker att allt är bra, trots att verkligheten inte alls ser sådan ut. Det är pessimisterna och de kritiska som förändrar världen och utvecklar saker, för de är ifrågasättande och aldrig nöjda.

FÖR ATT VARA lite konstruktiv och sätta punkt i kommentatorsdiskussionen kommer här första avsnittet av "Grundkurs i konsten att kommentera": Avsnittet heter "Lär dig aktörernas namn". Övningen innebär att man tillämpar en metod som användes av Lennart Hyland, en nu avliden kommentator med legendstatus, mentor och förebild för många av dagens kommentatorer. Så här gör man: Klipp upp lika många pappersbitar (gärna fyrkantiga) som det finns aktörer på planen (spelare, coacher och andra ledare). Skriv på varje lapp aktörens namn på ena sidan och tröjnumret (eller rollen om det är en ledare) på den andra sidan. Lägg därefter alla lappar som avser Lag A i en skål och alla som avser Lag B i en annan. Blanda sedan om i skålarna och börja därefter själva övningen genom att dra en lapp i taget. Om lappen kommer upp med namnsidan överst ska man säga tröjnumret, och tvärtom. Det gäller alltså att hela tiden säga vad som står på lappens andra sida. Fortsätt att dra lappar tills allt sitter som en smäck och man kan alla aktörer som ett rinnande vatten.

EN INTRESSANT iakttagelse gjordes i onsdagens avslutande match i Damligans kvartsfinalspel mellan Telge och 08 Stockholm, eller snarare efteråt. Telge hade behövt vinna matchen för att inte behöva spela en extra matchserie i bästa av tre om den fjärde semifinalplatsen. Det blev dock förlust, och det redan hårt slitna och sargade Södertäljelaget ska nu möta Luleå medan övriga tre lag får en vecka av välbehövlig återhämtning och träning. Efter matchen nojsade och flamsade Telgetjejerna runt på planen, precis som vanliga 17-18 åringar kanske gör när de är fnittriga. Det var lite dagisatmosfär eller motsvarande över det hela. Många spelare och lag hade suttit tysta i omklädningsrummet och stirrat framför sig efter en sådan förlust, och kanske till och med gråtit en skvätt, men inte det här gänget. Struntade de helt enkelt i hur matchen slutade och vilka konsekvenser det för med sig, eller var det uttryck för något annat? Kanske det att t o m idrott på den här nivån är en lek när det kommer till kritan, en lek som inte handlar om liv och död, utan om glädje. Och att det alltid väntar en ny, kul match om hörnet oavsett hur den förra slutade. Är det bättre att skratta än att gråta? Vem vet.

VEM MÖTER VEM i semifinalerna i Damligan? Frågan kanske låter märklig. Det borde vara klart, men ämnet har ändå varit föremål för mycket dividerande. Som så ofta förr har det att göra med oklara formuleringar när det gäller bestämmelserna för Damligan, eller rättare sagt "spelformen". Vi börjar vänja oss vid det. Två varianter har cirkulerat. Den ena säger att placeringen i grundserien avgör. Det skulle innebära att Solna, som vann grundserien, möter Sundsvall om Telge slår Luleå i matchserien om den sista semin, men ställs mot Luleå om de skulle besegra Södertälje. Det är onekligen den varianten som man tror gäller när man läser om Damligans spelform på förbundets hemsida (även om formuleringen inte är solklar): "Placering efter Grundseriens slut avgör lottningen av semifinalerna". Den andra varianten säger att placeringen i kvartsfinalserien avgör semifinallottningen, men att fördel av hemmaplan i sista och avgörande matchen bestäms av placeringen i grundserien. Följer man denna variant är det redan klart att 08 Stockholm möter vinnaren av Luleå/Telge i semifinalen, och att Solna och Sundsvall blir det andra paret. Att det förhåller sig på det sättet står däremot inte någonstans, såvitt jag vet.
När jag pratade med Luleås coach Dennis Pihl i onsdags kväll efter att hans lag slagit Sallén och vunnit grupp B, diskuterade vi semifinalerna. Jag påstod att variant 2 gällde, medan Dennis trodde att det var nr 1. På torsdagens morgon fick jag ett meddelande från Dennis, som hade varit i kontakt med Damligan och förbundet, och fått budskapet att det var variant 1 som gällde. Några timmar senare kommer ett nytt SMS, där han nu fått nya uppgifter från Damligan och förbundet. Den nya informationen var att det var variant 2 och inget annat som gällde. När jag talade med Sundsvall fick jag höra att sportchefen och coachen haft olika syn på saken, men slutligen bestämt sig för variant 2. Variant 2 tycks också vara den som de övriga inblandade lagen tror på. I Solnalägret anser man att man ska möta Sunsdvall i semin, och 08 menar att de själva ska ställas mot vinnaren Telge/Luleå. Så verkar det vara, men min undring är: Var står detta att läsa på ett tydligt sätt, och vad innebär formuleringen på förbundets hemsida, den som är kursiverad här ovan? Sen undrar jag ju förstås en annan sak: det må ju vara att jag rotar i det här för att få klarhet för mig själv, men vad jag inte kan förstå är hur klubbar, lag och coacher kan godta så otydligt skrivna tävlingsbestämmelser som vi sett så många exempel på. Kan inte begripa hur alla kan acceptera det och att ingen slår näven i bordet. Det borde väl vara klart som korvspad vad det är för bestämmelser som gäller för den tävling man deltar i? 

VECKANS NYHET är att Tommy Johansson efter bara en säsong lämnar Gotland och jobbet som coach för Visby Ladies i Damligan. Han har bett att få bli löst från sitt kontrakt och återgår i höst till den lärartjänst i Stockholm som han var tjänstledig ifrån. Än en gång har det alltså visat sig att coacher från fastlandet och Visby Ladies är oförenliga storheter. En källa på Gotland säger att "så går det när klubben inte kan ta hand om sina anställda". Att Johansson själv lämnar uppdraget han med förhoppningar om en långsiktighet tog sig an i somras tyder på att klubben inte levt upp till sina åtaganden. Om det handlar om ekonomiska frågor eller inte är oklart, men medierna på ön har tidigare rapporterat om att klubben fortfarande har skulder till de utländska spelarna som var i klubben förra säsongen, och det lär vara lika illa i år. Så kan det naturligtvis inte fortsätta. För basketen på Gotland är det viktigt att där finns ett elitlag, men klubben måste nog stanna upp, analysera situationen och staka ut en hållbar väg för framtiden, även om den innebär att man måste ta ett tillfälligt steg tillbaka..