Många frågor, inga svar

Mybasket.se i sin nuvarande form har kommit till vägs ände. Som jag förvarnade om för några månader sedan gör nya åtaganden att tiden inte längre kommer att finnas tid för att hålla igång sajten som jag kämpat med i snart två år. Skrivandet kommer jag dock inte att upphöra med. Jag går nu vidare och skall 1 september börja jobba med mediafrågor åt Södertälje Basketbollklubb. De här sista dagarna innan månadsskiftet kommer mina sista alster som "fri skribent", i alla fall för den här gången.

  Mitt nya uppdrag startar i ett skede då mycket spännande händer i SBBK, t ex damernas EuroCup satsning, samarbetet med Barcelona och att klubbens akademi, SBA, startar på allvar. Framför allt går SBBK in i en ny fas i sin utveckling. Klubben har tagit över ägandet och driften av Täljehallen och Rosenborgshallen, samtidigt som organisationen delas in i en sportslig och en administrativ/affärsdrivande del. Nuvarande klubbdirektöreren Peter Wittzell blir VD för den senare i klubbens dotterbolag Täljehallen AB. Ny klubbdirektör i sportschefsrollen med ansvar för all idrottsverksamhet, blir Robert Andersson, som basketfostrats i klubben och blivit den trogen, på senare tid som ledare; i klubbens styrelse och som ordförande i Kings ledningsgrupp.

  Robban är född -69, och en period tränade jag det det ungdomselitlag där han var den store stjärnan. Jag blev inte den framgångsrike coachen, men Robban blev en etablerad ligaspelare. Han vann två SM-guld med SBKK men spelade även några år med Jämtland och fick ihop inalles 17 juniorlandskamper. Därefter har han gjort en civil karriär och kommer närmast från en tjänst som administrativ chef på SOK, Sveriges Olympiska Kommitté, där han jobbat sedan 2006. När han kliver in i rollen som sportchef är det också ett viktigt steg i klubbens generationsväxling på ledningsnivå. Jag ser fram emot att kampera ihop med Robban i en ny konstellation och gläds åt att den klubb där jag en gång varit ledare satsar resurser på  mediafrågor.

Arbetet med mybasket.se har varit både stimulerande och skojigt, men stundtals också slitigt. Jag är oerhört tacksam för all uppskattning jag fått från så många i det svenska basketsamhället. All er stöttning och alla hejarop har gjort det mödan värt. 

  Alla har dock inte tyckt om det jag sysslat med och det jag skrivit. Flera gånger har det t ex berättats för mig hur kamraterna på Fiskartorpsvägen har beklagat sig över min ringa varelse, eller snarare att jag tagit mig friheten att granska och kritisera svensk basket och vad dess företrädare sysslar med.

  Men, som sagt, oändligt många fler har uttryckt sitt gillande över att det förs en diskussion om vad som är bra eller dåligt, och framför allt hur det kan bli bättre. Det har varit det viktigaste för mig.

  Efter månadsskiftet kommer jag att nås på mejladressen tapio.joulamo@sbbk.se. Mitt telefonnummer behåller jag. Det är 070 6320465.

Jag vill avsluta med att ställa nio frågor om nutid och framtid, i smått och stort, om och till det svenska basketsamfundet. På återhörande.
 
1. Hur skall svensk basket organiseras?
Ingen verkade gilla det som kom ut av det stora projektet med organisationsutredningen. Nu ekar det bara tomt och goda idéer som sluter leden tycks det vara ont om. Inget kan ske utan de ledande klubbarnas gillande, och makt är egentligen vad det handlar om. Det vore synd om om mycket energi slösades på att bygga skyttegravar.

2. Vad skall det bli av NIU och RBG?
NIU skall utbilda nationell elit och RBG internationell. I teorin alltså. I själva verket är Riksbasketgymnasierna ständigt ifrågasatta av främst storklubbarna och lever sitt eget liv. Till NIU är många redan innan starten tveksamma och säger att systemet är ett hafsverk. Den som lever får se.

3. Skall herrarnas liga förbli stängd?
I Sverige satsar vi på ett system som inget av våra konkurrentländer i Europa tillämpar. En tanke var att klubbarna skulle våga satsa på unga talanger eftersom man inte riskerade nedflyttning. I verkliga livet flyttar de bästa unga utomlands utan att ha spelat i ligan.

4. Varför vill inte alla vara med i landslagen?
De allra flesta som någon gång får chansen att representera sitt land ställer upp med glädje och stolthet. Dock inte alla. Värst drabbat är det svenska damlandslaget. Att så många inte vill vara med är otroligt. Man kan undra vems problem det är.

5. När kommer en basketarena värd namnet i Stockholm?
Arenan i Norrköping, landets enda egentliga baskettempel, har blivit något av nationalarena. Stockholm, landets största BDF, är ljusår efter. Vad kommer först till Stockholm; publiken eller arenan?

6. Vad kom ut av omvärldsanalyserna?
Coacher skickades till Europas alla hörn till stora kostnader i projektet som sades vara bland det bästa och viktigaste som skett inom svensk basket. Men var är analysen och syntesen? Eller har jag missat något?

7. Hur skall svensk dambasket på nationell nivå kunna lyfta?
Inte ett år utan att något lag hoppar av eller utesluts, och det gäller både basketligan dam och ettan. Det är brist på spelare, pengar och publik. Ändå har vi fått fram och exporterat så många bra damspelare på senare år. Tacka några försigkomna klubbar och landslagsverksamheten för det.

8. Hur länge består de vita fläckarna Göteborg och Malmö?
Landets andra och tredje stad har ingen representation i de högsta serierna. Det är både märkligt och bedrövligt. Inte underligt att röster höjs för att öronmärka utvecklingsresurser i dessa befolkningscentra istället för att försöka starta basketklubbar i Korpilombolo och annorstädes.

9. När kommer genombrottet för ett seniorlandslag?
Alla erfarenheter visar att en sport får sitt stora uppsving när den nationella eliten får en internationell framgång. Det är något av våra seniorlandslag som måste göra det och vi talar inte om att kvalificera sig till ett EM, utan ta en topplacering. En dag att se fram emot.