Tidig specialisering eller inte?

Med jämna mellanrum återkommer debatten om huruvida det är bra med en specialisering tidigt i åldrarna eller om det bästa är ägna sig åt flera idrotter parallellt och specialisera sig först i 15-16 årsåldern. Under några veckor har diskussionens vågor åter gått höga i olika medier. En som verkligen hamnat i hetluften är Glenn Östh, en av SOK:s sportchefer och tidigare förbundskapten inom bordtennisen. Östh har av självklara skäl tagit tydlig ställning för en tidig specialisering och elitsatsning. Han arbetar ju för SOK, vars uppgift är att inom de olympiska idrotterna medverka till att vi får fram elitidrottare som kan vinna OS-medaljer, inte att ägna sig åt verksamhet som främjar allmänna samhällsintressen med fysisk och social fostran i första rummet. Det senare är uppgiften för RF.

  Glenn Östh fällde i en intervju bland annat det en smula oövertänkta uttalandet "Vad vill vi ha för våra skattepengar? Vill vi ha forskning på 60-åriga damers stavgångsresultat i Småland?" Vargarna, bland dem DN-krönikören Croneman, har därefter kastat sig på honom och oförtjänt behäftat honom med en töntstämpel. Man kan hålla med om att Östh kanske skulle vara mindre raljerande och kategorisk i sina uttalanden, men i sak går det ju inte att klandra honom. Han gör bara sitt jobb. Man kan också säga att meningsmotståndarna är lika rigida i sina åsikter och det är egentligen det som är det tråkiga i debatten. En av anledningarna är att man inte är överens om vad man menar med begreppen man använder och därmed blandas äpplen och päron i diskussionen.

  För de som begreppet "tidig specialisering" blivit ett rött skynke tycks orden innebära att barn från tidig ålder bara ägnar sig åt en enda idrott. De menar att detta inte bara stryper bredden, utan att också forskning visat att tidig elitsatsning inte fungerar. Det bästa är istället att hålla på med flera olika idrotter fram till 15-årsåldern och sedan specialisera sig. Man lyfter fram ett antal exempel på främst svenska idrottare som exempel på det senare. Problemet med alla dessa exempel är att det finns lika många exempel på motsatsen, d v s då en tidig elitsatsning lett fram till världsstjärnestatus, t ex Tiger Woods inom golfen och systrarna Williams i tennisen.

  På den andra kanten har man en annan definition av "tidig specialisering". Där menar man att specialisera sig tidigt innebär att man, för att kunna fostra framtida stjärnor, och i synnerhet i tekniskt avancerade idrotter, måste tillgodogöra sig det väsentliga i tekniken i tidig ålder. Det innebär inte på något sätt att man måste hålla sig till enda idrott. Tvärtom. Däremot betyder det att vår internationella konkurrenkraft sätts ordentligt ur spel om tekniken inte sitter på plats från unga år.

  En som balanserat diskussionen är just SOK-ordföranden Stefan Lindeberg. SOK har på sin hemsida lyft fram en text av Lindeberg som publicerades första gången i december 2007, då den här diskussionen också var på tapeten. Lindeberg säger i texten bl a "Istället dyker "tidig specialisering" upp igen som om problemet är att en del barn och ungdomar idrottar alldeles för mycket - eller inte håller på med tillräckligt många idrotter, eller möjligen de idrotter någon vuxen tycker skulle vara bra för deras utveckling!?". Vidare "Hur kan det vara ett problem om några barn och unga tycker att en viss idrott är så uppslukande rolig? Är det inte precis det vi vill?" och "Så attackera det tidiga urvalet! Men skrota begreppet "tidig specialisering"!"
Enligt min mening kloka ord av Lindeberg, som vill ta bort diskussionen om "tidig specialisering" helt och hållet, antagligen för att det skapar så mycket förvirring. Istället menar han problemet är den tidiga selekteringen och det är ju inte svårt att hålla med om.

  Oavsett vilket perspektiv man har, så går i alla fall en slutsats att dra på erfarenhetsmässig grund: Så gott som alla världsstjärnor, i alla idrotter, i alla länder, och i synnerhet inom de tekniskt mer krävande, har börjat tidigt med sin idrott, även om vissa av dem även utövat andra sporter. Vill vi ha fram internationellt konkurrenskraftiga idrottare så måste det börjas i tid. Så mycket som möjligt av de tekniska grunderna måste sitta på plats i tidig ålder, sen må man kalla det tidig specialisering eller vad man vill. Andra länder gör det och ska vi hänga med så är det bara att göra likadant. Lika lite som vårt lilla land kan påverka världsekonomin, lika lite kan vi påverka den här utvecklingen.