Lena Wallin-Kantzy är generalsekreterare i Svensk basketbollförbundet och har skrivit följande text med anledning av de många frågor som uppstått om basketgymnasierna och deras roll, och som aktualiserades i samband med att samarbetet mellan Brahe Basket och Sanda offentliggjordes. Texten tillkom med anledning av ett antal frågor som ställdes från mybasket.se till förbundet efter detta offentliggörande. Självklart är det intressant att ta del av dessa synpunkter och givetvis lika angeläget att publicera den i dess helhet. Det ska betonas att texten, även om den är författad av Lena Wallin-Kantzy, inte nödvändigtvis uttrycker hennes egna åsikter. Istället är dokumentet att betrakta som ett officiellt uttalande av Svenska Basketbollförbundet i denna fråga.
DE SENASTE dagarna har en intressant diskussion uppstått rörande en av svensk baskets, tillika svensk idrotts, viktigaste framtidsfrågor; kopplingen mellan skolan och idrott. Det svenska idrottssystemet är och har länge varit unikt och fostrat duktiga idrottare i många olika idrotter. En viktig del i detta har Riksidrottsgymnasierna (RIG) haft. Faktiskt utarbetat av SBBF:s hedersordförande Bengt Wallin.
Alltsedan starten med idrottsgymnasier, i början av 80-talet, har SBBF varit ett av de specialförbund som deltagit. Sandagymnasiet var till och med en av föregångarna. Det unika med RIG-verksamheten vad avser finansieringen är att regeringen via RF öronmärkt 40 miljoner av idrottsanslaget för just denna skolform. Pengarna går direkt från RF till de anordnarkommuner som finns, i vårt fall Jönköping och Luleå. Specialidrottsförbunden kan således inte själva disponera dessa anslag.
SBBF:S ANSVAR för gymnasierna innebär bla kvalitetssäkring, utveckling, medverkan vid lärartillsättning och avtalsfrågor med kommunen. Riksstämpeln innebär att man kan söka till gymnasiet var man är bor i landet. Bägge gymnasier har trettio platser att fördelas på 3 årskurser och på bägge könen. Beslut om dimensionering tas av RF för tre år i taget. Det senaste beslutet rör 2011-2014. Deltagandet i tävlingsverksamheten styrs helt och hållet av SBBF:s tävlingsbestämmelser, som i sin tur beslutas om på det årliga Representantskapet. Det är alltså föreningarna via distrikten och serieföreningarna som beslutat om de bestämmelser som gör att eleverna kan spela för en annan förening i USM. Detsamma gäller det faktum att en förening kan ha farmarklubbsavtal med något av RIG-en. Bakgrunden till detta är syftet med verksamheten; att spelarna ska få träna och spela i en elitmiljö.
RIG-en får marknadsföra sig, något som alla skolor gör idag. Skiljelinjen mellan värvning och marknadsföring är ändå tydlig så länge det handlar om kombinationen skola och elitidrott. Detta sker på RIG-en precis som på andra certifierade gymnasier (se nedan) och kan naturligtvis uppfattas olika.
DET HAR NU gått ca 30 år sedan starten och både skolan och idrotten har förändrats mycket sen dess. Svenska Basketbollförbundet ägnar nu mycket tid åt att analysera och utvärdera hur vi både på kort och lång sikt kan skapa bästa möjliga förutsättningar för de ungdomar som vill satsa på både basket och skolan. Vi är också tvungna att ha tydliga elitplaner om vi ska får någon form av elitstöd från RF/SOK.
Syftet med RIG-verksamheten är mycket tydligt från riksdagens sida, att få fram elitidrottare som kan hävda sig på den internationella arenan i sina respektive grenar. Samtidigt ska man vara medveten om att vi första hand vänder vi oss till de spelare som har svårt att få tillräckligt kvalitativ träning i sin hemmiljö, men givetvis är alla spelare välkomna.
Utifrån det perspektivet ska SBBF kritiskt granska de resultat vi uppnått. Då kommer ett antal andra parametrar in i bilden:
Hur ser urvalet ut?
Vilka resurser läggs på lärarna och deras tjänster?
Vilka internationella erfarenheter ges eleverna?
Är det möjligt att nå maximal utväxling på ett RIG eller går man andra vägar idag? De bästa tjejerna är ”för bra” för divison 1, de bästa killarna värvas till att bli ungdomsproffs i Europa. (Detta har medfört att tävlingsbestämmelserna reviderats i 11 § och att eleverna nu kan representera annan förening oavsett årskurs).
Frågorna är alltså många och svaren är inte alldeles enkla idag.
RIKSIDROTTSFÖRBUNDET (RF) genomför årligen, med hjälp av specialförbunden, en mycket genomarbetat utvärdering av alla RIG. I det sammanhanget får basketens RIG mycket höga omdömen. Frågan hanteras centralt av Kent Brodin i förbundsstyrelsen med hjälp av Gökay Akyüz, som utbildningsansvarig. Skolorna i Luleå och Huskvarna bidrar med hög kompetens i detta arbete.
För drygt fem år sedan började förbundsstyrelsen med Thomas Persson som ansvarig, att se över de lokala basketgymnasier som fanns utspridda över landet. SBBF fick frågor från många ungdomar och deras föräldrar om innebörden i att heta basketgymnasium samtidigt som flera föreningar ville ha hjälp med utvecklingen av innehållet i form av kursplaner mm.
Förbundsstyrelsen beslutade efter en utredning att ansvara för en certifiering av gymnasier som ett komplement till RIG-en. Syftet med detta är att garantera en viss lägsta kvalitetsnivå och att få en utvecklingsrörelse mot så många gymnasier som möjligt, samtidigt som föreningar och distrikt får ett stöd i sina diskussioner med kommun/skola.
SBBF HAR under under fyra år certifierat basketgymnasier som uppfyller vissa kriterier. Målen och kriterierna är fastställda av förbundsstyrelsen. Beslut om certifiering fattas också av styrelsen. Besluten bygger på:
PROCESSEN MED certifiering har visat sig vara strategiskt riktig då Skolverket nu sjösätter en gymnasiereform from hösten 2011. Utöver riksrekryterande idrottsutbildningar (RIG) ska det vara möjligt att inrätta andra idrottsutbildningar som prövas och godkänns av Skolverket. Dessa ska vara av tydlig elitidrottskaraktär och ha ett etablerat samarbete med ett specialidrottsförbund.
Basketboll som idrott ligger med andra ord i framkant när den nya gymnasieskolan tar fart. De föreningar som samarbetar med skolor som arbetar utifrån SBBF:s riktlinjer kommer att ha stora möjligheter att få tränarresurser med mera kopplat till sin talangverksamhet. Detta i sin tur ger föreningarna möjlighet att utveckla spelare på alla nivåer.
DET MESTA i samhället är konkurrensutsatt idag. Så även skolan och idrotten. Det innebär många fördelar, kanske några nackdelar och inte minst stora utmaningar. SBBF ska försöka hjälpa till att skapa alternativ som ger individen möjlighet att välja det som han eller hon uppfattar är bäst för den egna utvecklingen. Från vår utgångspunkt är det viktigt att hjälpa föreningarna med verktyg för att kunna utveckla och behålla spelare. Dock är det viktigt att en förening inte kan ”äga” en spelare. (Före Bosmandomen var reglerna följande beträffande Riksbasketbollgymnasierna: Spelarna var tvungna att gå tillbaka till föreningen de tillhörde innan studieperioden. År 2003 beslutade ett Representantskapsmöte att förändra farmklubbsbestämmelserna och införa ett system med dubbellicenser. Brahe och Sanda har i flera år haft farmklubbsavtal. Eleverna på våra RIG får alltså välja om de vill gå tillbaka till "sin" förening eller någon annan stans. Det finns idag inget i våra bestämmelser som handlar om att ”låna” ut spelare.)
Förbundsstyrelsen har nyligen beslutat om att se över gymnasieverksamheten på kort och lång sikt. Det kommer att göras med ett brett perspektiv utifrån bland annat den s k ”Spelarutvecklingsplanen”. Det nuvarande avtalet med RF och arrangerande RIG-kommuner sträcker sig tom 2014. Innan den perioden är till ända kan mindre justeringar göras. I god tid före 2014 ska vi inom svensk basket ha beslutat oss för hur vi ska fortsätta.
Har vi råd att undvara de externa resurser som kommer basketen till del från riksdagen? Vilka elitmiljöer finns för utveckling av talanger? Hur mycket resurser bör vi i förbundet själva satsa? Ska vi precis som fotboll och ishockey välja bort RIG-alternativet och därmed gå miste om förhållandevis stora resurser? Hur mycket ska förbundet bistå och hjälpa individerna att välja rätt väg?
När har vi tid och kraft att ta itu med högstadiet?
Vi välkomnar en fortsatt konstruktiv debatt och öppen dialog med ungdomarnas och svensk baskets bästa för ögonen.
Lena Wallin-Kantzy
lena.wallin@basket.se
