Allmänt kan man säga att vi trivdes jättebra med att vara i Poprad under DU 18-EM. Att bo var otroligt billigt och arrangemangen upplevde vi som mycket bra. Enda problemet var att ta sig dit. Vi valde att åka via Krakow i Polen, vilket var närmast, men vägarna över Tatras-bergen var väl inte de bästa, och vädret de dagar vi åkte gjorde det inte lättare. Här kommer lite andra intryck från turneringen:
Bästa lag
Spanien, trots att Italien vann. Spanien spelar en riktigt rolig basket snabb och rörlig där alla kan och vill göra poäng. Ser dessutom ut att ha riktigt roligt tillsammans. Italien spelar likartat men det var roligare att se på Spanien som inte var rädda för att kasta bort bollen i ett snabbt uppspel, bara bollen kom upp fort.....
MVP och guard
Nica Baric, PG i Slovenien, en otroligt skicklig guard som hittar sina medspelare i alla lägen samtidigt som hon är en bra scorer. Slovenien utan henne får problem att spela i nedflyttningsserien, med henne är de klara för VM. Såg också att hon spelar i Sloveniens damlag men hon kunde inte vara med när de spelade i Norrköping av naturliga skäl. Hon kommer att gå långt om hon inte blir hämmad av någon skada.
Här kan man också nämna Alina Iagupova från Ukraina, som snittade nästan 33 poäng per match. Hon var väldigt kraftfull men jobbade inte speciellt hårt i försvarsarbetet. Däremot var hon otroligt duktigt på att ta bollen till korgen och att skjuta utifrån.
Bästa Forward
Här har jag fastnat för Frankrikes Lucie Barba som var en riktig kämpe under korgarna. Hon hamnade i foulproblem i någon av matcherna jag såg men hon betydde mycket för Frankrike. Barba visade prov på en ordentlig kämpaanda och vinnarmentalitet i matchen mot Ryssland då hon drog på sig fyra foul vid tre olika inhopp som varade mindre än en minut vardera. När hon sen kom in i början av period fyra kämpade hon ändå lika hårt utan att få den sista foulen, men gjorde ett enormt jobb under båda korgarna.
Bästa Center
I mitt tycke var det Laura Gil i Spanien. Hon var stor och snabb, men spelade inte det traditionella centerspelet med ryggen mot korgen. Genom sin rörlighet var hon otroligt svårstoppad och drog på sig många foul genom sina moves nära korgen.
Största överaskningen
Förutom Sloveniens fjärdeplats, så tycker jag det var Sverige som trots allt tog sig till kvartsfinal. Binta Drammeh var skadad på hemmaplan, Farhiya Abdi hade kommit tillbaka från ett längre skadeuppehåll och var långt från normal form, och Amanda Zahui kunde p g a skadeproblem bara vara med på det sista lägret. Dessutom ställde skador och sjukdomar under turneringen till det. Jag tycker att det är starkt att jobba sig igenom dessa motgångar och göra en så pass bra turnering. Tyvärr lyckades vi inte med målsättningen att ta oss till U19 VM, men trots det var det en bra insats av tjejerna att ta sig till kvartsfinal med de förutsättningar som vi fick.
Svenska framsteg
Måste framhålla Nyströmarna från Luleå, Allis och Ellen, som båda tog för sig mer och mer under turneringen. Allis var bästa svenska i matchen mot Italien och Ellen spelade bättre och bättre ju längre turneringen gick, framförallt försvarsmässigt.
Bästa svenska spelare
Måste säga att Amanda, Farhiya och Sally var lagets stöttepelare. På olika sätt betydde de otroligt mycket för laget och de vågade göra det lilla extra som krävs för att vi skulle lyckas.
Var hade vi det ändå svårt?
Främst var det vårt anfallsspel som ofta blev långsamt. När motståndarna pressade våra guarder högt upp hade vi ofta svårt för att ta upp bollen och anfallen blev för stressade. Under de fem matcher jag såg hade Sverige inte enda snabbt uppspel annat än de gånger som en spelare gjorde ett steal och själv kunde springa mot korgen. Det här är ett stort förbättringsområde då vi såg liknande tendenser i U18 även förra året.
Många gånger var vi också för snälla med passningarna. De var för klent lagda, vi skyltade med dem och fick därför väldigt många turnovers. Sen måste man ju inte studsa bollen varje gång man får den.....
Andra iaktagelser
Då det här är tredje året i rad som jag ser DU18 EM kan man konstatera att spelet på den här nivån är betydligt snabbare än vad vi vant oss vid i Sverige. Våra skyttar som är vana att få gott om tid på sig har inte den tiden här och då får vi problem med skyttet. Det krävs snabbare skottrelease på den här nivån och att man är tvungen att bestämma sig mycket fortare.
För tre år sedan hade flera lag spelare över eller omkring 2 meter. De fick inte spela mycket men de fanns i flera trupper. Idag fanns ingen sån tjej, utan spelarna är mer rörliga och är bättre på att skjuta utifrån när man tittar på dem och framförallt blir spelet snabbare och roligare att titta på.
LASSE SANDSTRÖM
lasse.sandstrom@bkjarva.com
