Sanda och Brahe. Varför de ska samarbeta och varför Brahe inte får använda de tre spelarna. Eller får de?

NÄR BRAHE BASKET och Sanda häromdagen, med pukor och trumpeter, meddelade sitt kommande nära samarbete, var en huvudpunkterna att de båda klubbarna ingått ett farmklubbsavtal. Det visade sig senare att det redan fanns ett sådant. I svaret på en fråga som jag ställde till förbundet svarade tävlingschefen Waldo Teppans: "Brahe och Sanda har i flera år haft farmklubbsavtal". Båda "RBG-klubbarna", d v s Sanda BBK och Luleå BG, har alltså, och har länge haft, farmklubbsavtal med ortens elitlag. Oftast har man använt det i USM-sammahang, t ex senast då Luleå BG tillsammans med Plannja vann herrarnas U-20 mästerskap. Att farmklubbasavtalen har använts för att förstärka ortens elitlag har dock varit ovanligt. Frida Grahns och Frida Ailis spel med Luleå i Damligan under deras sista år på Luleå BG är ett par av tydligen mycket få fall. Att Brahe och Sanda nu kommer att använda farmklubbsavtalet "fullskaligt" är en ny företeelse och från många håll ifrågasätts arrangemanget, eftersom det ger Brahe exceptionella fördelar gentemot de övriga Damligalagen och sätter konkurrensen helt ur spel mellan dem. Att basketförbundet "sanktionerar" den här typen av lösningar väcker också anstöt. Det är dock för tidigt för Brahe och Sanda att ropa hej. Om man studerar tävlingsbestämmelserna visar det sig nämligen att de för närvarande inte tillåter de tre spelarna, som skulle dubbellicensieras, att spela för någon annan klubb än Sanda BBK. Mer om det senare.

FÖR SANDA handlar överenskommelsen med Brahe om överlevnad. Sandas problem är att väldigt få av landets största talanger väljer att gå på Sanda. Storklubbarna struntar högaktningsfullt i Riksbasketgymnasierna, släpper inte sina spelare dit och attraherar istället både sina egna och andra klubbars spelare genom att bygga upp egna lösningar med lokala gymnasier. Listan är hur lång som helst; Norrköping, 08 Stockholm, Södertälje, Solna, Uppsala...Tre av landets största talanger, Amanda Zahui, Papa Ndaiye och Paulina Hersler har t ex inom ett år valt att plugga och träna i Södertälje. Saken har inte blivit bättre av att Sanda, trots alla resurser man förfogar över, har kritiserats ganska öppet av många. En del av kritiken handlar om att man aktivt försökt "värva" unga spelare i hela södra Sverige. Den andra delen är kanske allvarligare. Där ifrågasätts Sandas förmåga att utveckla och producera talanger.
  Att det nu blev så bråttom för Sanda att göra en deal med Brahe var att en av spelarna som är tänkt att man ska dubbellicensiera, Elin Gustavsson, uppvaktades av flera Damligaklubbar. Bland annat Mark och Sallén försökte få henne till sig. Elin, vars moderklubb är Äli, har i flera år varit bofast i ungdomslandslaget och betecknats som en av våra större talanger. Med den sjunkande åldern i Damligan är det självklart att Elin var intresserad av spel i högsta serien till hösten. De flesta av hennes landslagskamrater börjar bli erfarna Damligaspelare, så varför skulle hon fortsätta harva i södra damettan? Samma resonemang gäller egentligen tvillingarna Persson, Marie och Sofie, som flyttade till Sanda från Eos.
   Det är alltså livsviktigt för Sanda att kunna erbjuda spel i Damligan för sina elever. Annars riskerar vårt södra RBG att få än färre lovande spelare till sig i framtiden. Utvecklingen och hela problematiken kring våra RBG oroar Dennis Aulander på Sanda. Det är ju känt att Aulander är bekymrad över att förbundet inte driver en tydligare linje i frågan och han ser samarbetet med Brahe som ett sätt att göra något för att Sanda även i fortsättningen skall vara ett intressant alternativ på damsidan. Det är ju den låga snittåldern inom dambasketen som drivit på denna fråga, men på killsidan finns inte alls samma problem. Division 1 är på herrsidan en fullt tillräcklig nivå för Sandaeleverna att spela på.
   Medan Sanda med näbbar och klor får kämpa för sig, tycks det vara helt annorlunda med BG Luleå. Vårt norra RBG har ju utvecklats till Norrlands och i synnerhet Luleås eget Riksbasketgymnasium. Hela 17 av 23 av tjejeleverna läsåret var från Luleå och ytterligare fyra från övriga Norrland. På killsidan var 10 av 25 från hemorten. BG Luleå har på något sätt blivit Norrlands och Luleås angelägenhet och eftersom det inte finns så många stora elitklubbar som i södra Sverige finns inte heller samma konkurrenssituation. Det verkar som om man i Norrland ser sitt RBG mer som en normal mellanstation för vissa basketspelande ungdomar och inte som en institution med vilken man måste konkurrera om talangerna. Tyvärr finns ingen större koordination mellan programmen på Sanda och BG Luleå. Båda verkar få/tvingas leva sitt eget liv och utforma sin egen verksamhet. Att det inte finns mer samordning mellan våra två RBG förenklar inte problematiken.

FÖR BRAHE handlar också samarbetet om överlevnad. Det forna mästarlaget har de senaste åren gått kräftgång i Damligan. Nu senast kom man ju som bekant sist och misslyckades sedan också i kvalet, men räddades kvar i högsta serien efter Sundsvalls uteslutning. Brahes stora bekymmer har varit att man inte har lyckats attrahera spelare av klass. Typiskt nog var säsongens två bästa spelare i Brahe, Beata Gullberg och Ajnur Bilbani, sådana som kommit till klubben via Sanda. Att Brahe inte lyckats rekrytera spelare (annat än från Sanda) har flera orsaker. En av de viktigaste är paradoxalt nog att klubben "sköter sig", vilket hedrar dem. Jag kan inte göra anspråk på full insyn, men flera källor har bekräftat att Brahe inte lever över sina tillgångar. Man lär inte betala några svarta löner, dribbla med ersättningar som inte beskattas etc. och kan inte heller betala fantasilöner för utlandsproffs. Att sköta sig är som bekant ingen framgångsfaktor inom den svenska basketen. När de flesta klubbar fuskar med ersättningar, löner ock skatter, kommer de som sköter sig i kläm. De kan naturligtvis inte erbjuda samma ersättningar till spelarna som fuskarna kan och får därför stå där med skeden i vacker hand.
   Att Sanda och Brahe nu påstår sig inleda samarbetet för dambasketens bästa i Sverige och regionen kan man betrakta som ett kosmetiskt uttalande. De båda tänker jobba tillsammans för att gynna, och rädda sig själva. På Sanda är man livrädda för att inte vara ett attraktivt alternativ för unga baskettalanger och därmed tappa sin status. I Brahe är man livrädda för att inte få till sig de spelare man behöver i Damligan och därmed tappa ännu mer mark gentemot de övriga lagen.
   Problemet är ju bara att det här riskerar att slå tillbaka mot både Sanda och Brahe. De andra klubbarna och Damligalagen ser inte med blida ögon på samarbetet mellan dem. Den här typen av åtgärder kommer inte att öka Sandas möjligheter att attrahera damspelare från etablerade klubbar. Tvärtom. Det finns väl ingen vits med att släppa sina talanger när man i nästa ögonblick ställs öga mot öga med dem på planen. Det är också svårt att se hur Brahe annat än kortsiktigt ska kunna gynnas av det intima samarbetet med Sanda.

DEBATTEN OM samarbetet mellan Sanda och Brahe, och inte minst om våra RBG och deras framtid, lär fortsätta. Frågan om Riksbasketgymansierna har t ex varir föremål för mycket arbete och diskussion i basketförbundet styrelse. Generalsekreteraren har, efter att jag ställt några frågor om förbundets inställning och eventuella agerande med anledninga av Brahe/Sanda samarbetet, lovat att återkomma med några rader om saken. Efter helgen är det sagt och då kommer det givetvis att publiceras här.
   Till slut; samarbetet mellan Sanda och Brahe har fått klartecken efter att ha befunnits helt OK enligt de tävlingsbestämmelser vi har. Båda klubbarna är ju självständiga och fristående föreningar. En sak kommer dock att försvåra, om inte stoppa, de intentioner som man har med samarbetet nu till hösten. De tre Sanda spelare som ska dubbellicensieras och alltså representera Brahe i Damligan är Elin Gustavsson och systrarna Persson. Alla tre skall börja årskurs två till hösten och det är just det som är bekymret. BG Luleå eleverna Frida Aili och Frida Grahn spelade för Luleå basket i Damligan, men de gjorde det under sitt sista, tredje år. Enligt tävlingsbestämmelserna är det nämligen bara tillåtet att representera en annan klubb (än RBG-klubben) under det tredje läsåret. Om inte tävlingsbestämmelserna ändras innan höstens Damligastart betyder det så vitt jag kan förstå att de tänkta Sandaeleverna inte får representera Brahe i Damligan. Så här står det i tävlingsbestämmelserna, 3 Kap. § 11: "Elev som antagits till Riksbasketbollgymnasium är licensierad för basketbollgymnasiet under studieperioden efter det att spelaren anmälts till SBBF". Två stycken längre ned står följande: "Elev antagen till skolan äger rätt att från och med det tredje läsåret spela med och representera en annan förening i det nationella seriesystemet."
  Nu finns det uppgifter om att det existerar nya tävlingsbestämmelser som ska gälla från hösten och att de är ändrade just på den här punkten, d v s att en elev på RBG kan spela med en annan förening (än RBG-klubben) från och med årskurs två. Den intressanta frågan är nu om "hela paketet" med tävlingsbestämmelser har ändrats (det skulle i så fall verkligen vara på tiden). Såvitt jag vet finns inget sådant publicerat på förbundets hemsida, men det kanske finns någon annnanstans? Eller är det en ändring som man avser att göra på just den här punkten och som de på Brahe och Sanda fått förhandsbesked om? Eller har en kommande ändring just tillkommit på deras begäran? Eller har de fått dispens av förbundet? Det skall bli intressant att ta del av.