Lite vårpyttipanna

  Snart får vi en akademisk avhandling där ämnet är svensk basket, närmare bestämt kommer den att handla om Basketligan. Vi får senare återkomma till detaljer om avhandlingen, men så mycket kan sägas att den skrivs på företagsekonomiska institutionen vid Stockholms Universitet och kommer att handla om bland annat konkurrens och kompetensutveckling. Att vi nu får en uppsats som fokuserar på basketen är välkommet. Tidigare akademiska arbeten (lär vara tre totalt) är skrivna på GIH och har handlat om basketspecifika saker ur tekniskt, spelmässigt och träningsmässigt perspektiv. Den avhandling som kommer inom några veckor har ett annat perspektiv. Den rör mer faktorer som sätter ramarna för sporten som helhet, och handlar om dess förutsättningar och möjligheter. Det behövs mer sådant. Vi väntar med spänning på att få sätta tänderna i uppsatsen.

  Knappt har promillehalten stabiliserats på en normal nivå för Norrköping Dolphins och dess spelare efter SM-segern, förrän vi möts av beskedet att laget nu antagits för spel i den baltiska elitdivisionen. Att saken skulle vara klar bara för att man vann B-gruppen har aldrig varit aktuellt. Det är nämligen inte helt okomplicerat att ett svenskt lag helt plötsligt rör om i grytan och blandar sig in i elitgruppen. Storklubbarna Zalgiris och Lietuvas Rytas, vilka för övrigt är direktkvalificerade (!) till kvarstfinalspelet, lär t ex inte vara överdrivet entusiastiska över att behöva resa till Sverige och Norrköping ovanpå allt annat, för någon meningslös grundseriematch. Nu är Dolphins i alla fall där. Under förutsättning av den svenska ligan fortsätter med 40 matcher i grundserien, kommer Norrköping nästa säsong att spela totalt 62 matcher innan slutspelen börjar. Det blir nämligen 22 i den baltiska ligan. Med slutspelsmatcher och ett möjligt deltagande i en europeisk turnering kan det bli uppemot 100 matcher nästa säsong för Dolphins. Bosse Sundberg & co får ligga i ordentligt för att förstärka laget på det sätt som kommer att behövas för att klara av en sådan säsong. Det bits förmodligen naglar lite varstans just nu bland svenska basketspelare. Kommer det ett samtal från Dolphins? Är de intresserade av just mig?

  Apropå Litauen: Coach Kemzura har nu nominerat de 24 spelare, från vilka han ska välja de som ska representera landet i VM i Turkiet. Alla välkända och förväntade namn är med på listan, utom de två NBA-stjärnorna Zydrunas Ilgauskas och Darius Songaila. Den största överraskningen är att Ramunas Siskauskas är tillbaka. Han avsade sig ju allt landslagsspel 2008, men är nu alltså tillbaka. För Arvydas Macijauskas har det gått ännu längre tid sedan den senaste landskampen. Macijauskas var med senast 2006, men dyker också upp på scenen lagom till VM. Det kan vara att de litauiska stjärnorna börjar röra på sig för att landet kommer att arrangera EM 2011. Ingen vill väl missa den möjligheten att medverka i landslaget på hemmaplan. I VM i Turkiet är Litauen i alla fall lottade tillsammans med Spanien, Kanada, Frankrike, Libanon och Nya Zeeland. Återstår att se vilka som kommer med i den slutliga laget. Den rutinerade truppen med 24 spelare har just nu en snittålder på 27, där den ende tonåringen är den 19-årige centern Donatas Motiejunas, som spelar i Benetton i Italien.  

  Våra egna landslag, både på ungdoms- och seniorsidan, genomförde förra helgen sitt traditionella Valborgsläger, det som jag en smula oaktsamt förra året kallade fyslägret. Ett fysläger är det dock. Det genomförs visserligen normala spelträningar, men fokus ligger på genomförandet av det årliga testbatteriet vad gäller fysen. Coacherna tycker att dagarna blir ganska sega eftersom så mycket tid upptas av tester, medan fysiofolket är i sitt esse, för det är ju deras högstidsstund. Av de 36 damseniorer som tagits ut i observationstruppen var det dock bara 6-7 som var närvarande. För vissa pågår spelet fortfarande utomlands och de kunde ju naturligtvis inte vara på plats, medan merparten av de inhemska inte behagade infinna sig. Vissa, som flera av Luleåtjejerna, säger att de inte har råd med en landslagssommar eftersom de måste arbeta full tid för att få ekonomin att gå ihop. Så hårda bud kan det vara om man är landslagskandidat inom dambasketen. Hur många seniorkillar som var på plats har jag inte riktigt koll på, men inte var det många jag såg i Norrköping. För ungdomarna är däremot Valborgslägret obligatoriskt om man ska räkna med att ta en plats i sommarens EM-lag. Testresultaten för ungdomarna berättar att det skett en förbättring mot förra året i stort sett varje typ av test och i alla åldersgrupper. Här är lite testkuriosa, utplockat bland de tio olika testen: Den bäste i varje åldersgrupp när det gäller bänkpress (kg) och Cooper testet (tid i 300 meter löpning):

Bänkpress
DU 20: Beata Gullberg - 60
HU 20: Plasir Mukoko - 105
DU 18: Mia Hakim - 60
HU 18: Charles Barton - 95
DU 16: Erica Iderstål och Sofia Åkerman - 47,5
HU 16: Gustav Sandberg - 77,5

Cooper testet:
DU 20: Maria Gültekin - 11,53
HU 20: Christopher Czerapovicz - 11,10
DU 18: Allis Nyström - 12,55
HU 18: Fredrik Larsson - 11,10
DU 16: Evelina Strömberg - 13,01
HU 16: Jacob Magnusson - 10,57

  Det hörs många synpunkter på att vi håller på att fysa "ihjäl oss" i det här landet. Många spelare verkar tycka att det är roligare att tillbringa tid i gymmet än på basketplanen. Våra spelares testresultat börjar bli bättre och bättre, men är vi verkligen säkra på att det i sig kommer att hjälpa oss till nästa nivå? Spelare och coacher som tillbringat tid utomlands vittnar om att det naturligtvis bedrivs fysträning, men verkligen inte i någon hysterisk omfattning bland våra konkurrenter. Att våra spelares fys har varit eftersatt har kanske att göra med att man startat tidigare utomlands och tidigt gjort det till en naturlig del av träningen. Det kanske har att göra med frågor om urval. Kanske är det annat. Kombinationen bra fys och andra skills är i alla fall nödvändig för att nå toppen, och enigheten tycks råda om att våra största brister ligger i det senare. Svenska spelare har ännu inte alla de tekniska färdigheter som krävs på en hög internationell nivå. Ett exempel är att många spelare i Basketligan inte ens kan använda fel hand, medan det i Europa knappast går att säga om spelaren är vänster- eller högerhänt. Så bra är de med båda. Våra spelaren saknar också spelförståelsen, smartheten och rutinen. De kan t ex inte "hålla i" sin motståndare den där extra tiondelen och har inte alla vapen för slå sin spelare 1 mot 1 varje gång det behagar. Inte ännu. Kanske en vacker dag. Den ser vi fram emot.