Den organisationsutredning som nu är tillgänglig på Svenska Basketbollförbundet har haft som syfte att ta fram ett förslag på hur svensk basket ska organiseras för att visionen skall uppnås. Visionen lyder som bekant "Sveriges mest tillgängliga nationalsport". Om visionen som sådan finns mycket att säga, men allt det kan inte sägas här. Som jag ser det är den inte välformulerad och inte alls så lättbegriplig och lättfångad som en vision skall vara. Hur som helst är den antagen på förbundsmötet och gäller på gott och ont.
Det förslag som kommit från organisationsutredningen skall nu nagelfaras. Den är ute på remiss i distrikten, vilket ska mynna ut i ett definivt förslag, tänkt att fastställas av styrelsen i december. Sedan ska frågan upp på förbundsmötet i mars nästa år. Utredningen har som sagt tagit fasta på visionen och tolkat den i följande termer: "Från 2025 skall var tionde 20-åring spela basket och om möjligt spela basket överallt i landet". Om det finns också mycket att säga, men även det skall vi lämna därhän. Annars kommer den här krönikan bli så lång att läsarna somnar.
Hur skall då målet att 10% av landets 20-åringar skall spela basket uppnås? Det förslag som organisationsutredningens har lämnat finns att läsa i sin helhet på förbundets hemsida och jag har ingen avsikt att redogöra för och granska alla detaljer i den. Istället ska vi koncentrera oss på utredningens kärnpunkt. Det är är att en ny så kallad mellannivå skall skapas. Mellannivå i det här sammanhanget avser organisationsnivån mellan föreningarna och det nationella förbundet, d v s distrikten, våra BDF. Utredningen föreslår att de 12 BDF som finns idag ersätts med något som går under arbetsnamnet basketutvecklingscentrum, BUC. Det är tänkt att det inledningsvis skall finnas 12 BUC i landet.
BUC är tänkta att vara egna juridiska enheter, knutna till förbundet. Deras viktigaste uppgifter blir att "..stödja föreningarna och att kunna motta regionala bidrag". Ja, det står faktiskt så. Varje BUC skall ha personal, men bara varannan eller var tredje skall ha administrativ personal, sådana som arbetar med spelprogram, hallbokningar, domartillsättningar, licensiering, ekonomi etc. Syftet med denna åtgärd är att effektivisera administrationen. Den personal som finns i varje BUC skall arbeta med utveckling av själva kärnverksamheten, stöd till föreningar inklusive rekrytering och start av nya föreningar, men även SBBF-lägerverksamhet, U14 och U15-verksamhet, ECB och EB. Alla BUC skall utveckla grundskoleverksamhet i föreningarnas regi och i samverkan med en elitförening/stor förening driva minst ett certifierat basketgymnasium. BUC skall även samlokaliseras med föreningen ifråga för att "..skapa långsiktigt livskraftiga stödjepunkter.", och ges möjlighet att köpa tjänster av föreningen för att avlasta den egna personalen.
Så vad säger man? Är det lösningen för att det stora målet skall uppnås, för att det stora språnget skall tas och som utredningen förutskickar, 250.000 basketspelare i landet skall finnas år 2030? Vi får se vad remissrundan leder till. Min egen undring är vad föreningarna säger och vad de önskar sig för stöd. Jag gissar att svaren blir olika. Man får säkerligen ett svar från föreningar som Södertälje och 08 Stockholm, och ett helt annat från Gävle och Västerås. Elitklubbarna har nog flera anledningar att jubla över förslaget. Deras starka och priviligierade ställning kommer att befästas. Läser man utredningen mellan raderna så säger den att de stora föreningarna erbjuds en gräddfil in i den nya organisationen. Det är de som skall utveckla de andra föreningarnas verksamhet och se till att nya startas. Deras resurser kommer att stärkas. Möjligen är det ett smart sätt att få "de stora" med sig i förändringsprocessen.
Det finns mycket synpunkter på den verksamhet som drivs i våra BDF idag. Många föreningar har ingen eller liten upplevd nytta av sina BDF och bland flera elitföreningar kan märkas ett direkt avståndstagande. De senare "behöver" egentligen inte sina BDF för att driva sin egen utveckling framåt. En del av förklaringen är att det normalt inte finns kompetens och resurser i BDF för att bedriva och driva utveckling av basket- och föreningsverksamhet. Istället är distrikten mer eller mindre administrativa enheter. Nya föreningar och utveckling i de befintliga kan inte åstadkommas av distrikten. Icke desto mindre är systemet med DF det gängse sättet att organisera idrotten i hela landet, inom alla förbund.
Enligt min ringa mening gör man ett misstag om man försöker skapa en ny mellannivå som skall förena ren administration och utveckling av kärnverksamheten. Det är väsensskilda typer av uppgifter som man organisatoriskt bör hålla isär. Om jag vore remissinstans skulle jag säga att av det följer att det inte finns någon större anledning att göra sig av med de befintliga BDF, utan renodla deras uppgifter till ren administration. Ta istället fasta på den goda tanken i utredningen, skapandet av utvecklingsresurser, lokalt och regionalt. Låt den istället ingå i en annan organisatorisk enhet, möjligen underställd Svenska Basketbollförbundet. Det bästa för de utvecklare, coacher eller vad man vill kalla de individer som arbetar som utvecklingsresurser ute i landet är att de med sin specifika kompetens är samlade i en organisation. Då tillvaratar man deras kunnande bäst. Då har man de bästa möjligheterna att prioritera och sätta in resurserna där de behövs bäst. Det är inte bra att överlåta denna fråga till enskilda BUC. Men det är ju bara vad jag tycker.
Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post.