Ett nyförvärv - och andra övergångar

I god tid innan transferfönstret stänger har mybasket.se gjort en värvning. Förutom de gästtyckare som hittills har bidragit med texter, vilket jag för övrigt hoppas ska fortsätta, kan vi nu välkomna en ny skribent på mybasket.se. Alma Yttergren skriver idag sitt första reportage, om Lidingö i norra damettan. Förhoppningen är att Alma och hennes artiklar ska bli ett återkommande inslag på mybasket.se. Jag är särskilt nöjd med att få in en skribent som är både kvinna och ung. Det kommer att göra sajten ännu mer läsvärd för än fler. Förhoppningen är att fler skribenter ska delta med texter. Mybasket.se har ju snabbt vuxit till den basketsajt som är mest läst. Det om något borde attrahera skribenter att vilja publicera sig där chansen att bli läst är störst. En annan undring är vilken basketklubb som först lägger upp direktlänkar till mybasket.se på sin startsida? Flera föreningar har ju de senaste nyheterna från olika sajter, men ännu har ingen mybasket.se. Vi väntar med spänning.

Alma Yttergren

Alma Yttergren kommer från en genuin basketfamilj. Pappa Leif gjorde 124 landskamper och var med i OS-laget 1980. Mamma  Helene (Gauffin) var också landslagsspelare och stjärna i Alvik, där också Alma tog sina första stapplande basketsteg som tioåring. Hon har därefter spelat för Sundsvall och Visby i Damligan samt Polisen i basketettan. Inför den här säsongen flyttade Alma till Järfälla Basket, som har ambitioner att ta sig till Damligan. Dessvärre gick hennes korsband av i november och hon tillbringar därför den mesta tiden i gymmet och hos sjukgymnasten istället för i hallen med laget som det var tänkt. Säsongen är förstörd, men Alma tänker vara tillbaka i höst och räknar iskallt med att Järfälla då spelar i den högsta serien. När hon inte spelar och tränar basket, eller som nu, rehabar, coachar hon pojkar -97 i Järfälla och studerar till journalist på Södertörns Högskola. Med många timmar i kollektivtrafiken till träningar, rehab och plugg sliter hon ihärdigt på sin ipod. Här är tre av Almas favoriter, de låtar hon lyssnar på mest just nu:
1. "He´s a rebel" - The Crystals
2. "Cementary gates" - The Smiths
3. "It pays to belong" - The Embassy

FÖR BASKETKLUBBARNA är det nu bråda dagar när det gäller nyförvärv. De har den här månaden på sig att förstärka sina lag, för efter den 28 februari tillåts inga övergångar till de svenska klubbarna, varken inhemska eller från utlandet. Från olika håll kommer nu rykten och signaler om nyförvärv i sista minuten, utöver de som är gjorda de senaste veckorna. I Basketligan har t ex Sundsvall bekräftat att man letar efter en komplettering till sitt lag, sannolikt en stor spelare, och Plannja likaså. Ryktena har ju placerat Danny Gathings där, men med Johan Åkesson borta kan de bli två sena nyförvärv för dem. Mest på alerten innan det är för sent att förstärka är givetvis alla de som riskerar att åka ur eller hamna under ett streck, de som har chans att vinna mästerskapet och de som kanske måste kvalspela.

DET INTRESSANTA med alla dessa sena nyförvärv är att de kan ställa allt på ända och helt förskjuta maktbalansen i ligorna. Skälet är givetvis att våra förbundsserier är relativt sett svaga ligor i ett internationellt perspektiv. Det finns helt enkelt en förfärlig massa spelare där ute som kanske inte är några världsstjärnor, men vilka med sin blotta närvaro kan göra all skillnad i världen hos oss. När Gordon Watt för ett tag sedan anslöt till Uppsala förändrades det mesta för dem. Samma sak med Sundsvalls lag i Damligan, som helt plötsligt seglar upp som en möjlig finalkandidat genom de sena tillskotten av Anna Barthold och Silvia Cruz. Efter att ha varit ett bottenlag kan nu Visby Ladies spela jämnt med nästan vem som helst, när man förstärkt med ytterligare två importer utöver de två man redan hade, och kommer Chioma Nnamaka att lyckliggöra Sallén och lyfta dem till nya höjder om hon skriver på för Uppsalaklubben? För Damligan, dess slutspel och kvalet till densamma, är sista transferdatumet extra speciellt. Damligans grundserie avslutas ju väldigt tidigt, redan 27-28/2. För lagen som kommer på platserna nio och tio är seriesäsongen då över och för flera av spelarna blir det ett abrupt slut på träning och matcher. Om inte tabellplaceringarna är osäkra in i det sista kan därför intressanta spelare från de två lagen värvas till klubbar som kanske har ambitioner i slutspelet eller måste genomlida ett kval, i det senare fallet även klubbarna från ettan som deltar i kvalet. Rent teoretiskt kan man alltså ställa ett helt nytt lag på benen 1 mars. Mycket märkligt.

SAKER OCH TING ÄR som de är, men det är i mitt tycke lite synd att det trots allt är så enkelt att med små medel förändra verkligheten. Det enda som egentligen krävs är att skaka fram pengarna och ibland inte ens det. Helt plötsligt verkar det som om allt som hänt tidigare under säsongen inte längre har någon betydelse. Allt jobb som lagts ner på träningar, matcher och med lagbygget under den långa grundserien blir som förgäves för seriekonkurrenterna när något lag skaffar en ny monsterspelare. Om det ändå handlade om att täppa till för att ha en full trupp eller motsvarande, men nej. Alla vet att det är så enkelt att rubba styrkeförhållandena. Den som gör det bäst vinner mest och allt tycks bara eskalera.

ALLA TYCKER dock inte om det. När jag  förra våren frågade en coach om de inte skulle förstärka laget inför slutspurten, sa denne: "Det spelar väl ingen roll. Vi kan ta hit två spelare från utlandet, men då tar ju konkurrenterna bara in fyra, så vilken är poängen egentligen?" Inget kommer att förändras förrän våra ligor uppnår en högre nivå, så fram tills dess har jag bara en önskan. Värva vem som helst, men låt oss slippa pinsamma upprepningar av gästspel à la Magic Johnson och Scottie Pippen. För det första är det mer PR-spektakel än sportsliga upplevelser och för det andra är det bara smärtsamt att se gamla hjältar som bleka kopior av sina forna jag. Jag får ont i magen när jag ser NBA- och OS-mästare, långt efter att det passerat zenit, lufsa omkring på planerna med en begynnande rondör.