Sedan 1987 har allmännyttiga ideella föreningar i Sverige varit befriade från att redovisa moms. Likadant har det sett ut i flera andra länder. Anledningen till befrielsen har i första hand inte varit ekonomisk, utan administrativ, d v s att underlätta för de ideellt arbetande krafterna i föreningarna men även för skatteverket. Systemet har hittills fungerat bra, men nu hotar allt att gå överstyr eftersom EU-kommissionen avslagit Sveriges begäran om att få införa en momsredovisningsgräns på 1 miljon kronor för ideella föreningar.
Kommissionen har länge tyckt att Sverige har alldeles för generösa undantag och mycket talar för att kommissionen driver frågan till EU-domstolen om Sverige sätter sig på tvären. Finanministern har dock aviserat att striden skall tas ända in i kaklet och lovar också kompensatoriska åtgärder om kommissionen skulle få sin vilja igenom. Mycket talar väl för att så också blir fallet. Den här typen av överstatliga beslut är något man måste leva med om man skall vara en del av unionen. Oavsett vad som händer är det i alla fall ingen omedelbar fara. Det kommer att ta många år innan saken slutligen är avgjord, och skulle som sagt Sverige få vika sig så kan idrottsrörelsen och troligen hela den ideella sektorn räkna med att bli kompenserade på något annat sätt
Mer ekonomi. En bekant som arbetar på ett internationellt företag berättade att i Italien betalas fakturor i genomsnitt efter 260 dagar, vilket är nästan nio månader. När företagen fakturerar sina kunder är förväntningarna om att få betalt i tid så låga att den första påminnelsen i allmänhet sänds iväg tillsammans med fakturan. Affärskulturen skiljer mellan länderna och med tanke på vad min bekant berättade så är jag inte ett dugg förvånad över att Elisabeth Egnell är tillbaka i Sverige efter sitt italienska proffsäventyr.
Med en kort tid kvar av säsongen lämnade Egnell sin klubb GMA Pozzuoli efter någon form av kontrovers. En del i konflikten var att klubben vägrade göra rätt för sig mot Egnell, som helt enkelt inte fått ut de pengar som hon haft avtal om. Fallet har anmälts till FIBA, och möjligen kan det ta 260 dagar innan hon får ut det hon har rätt till, men Elisabeth Egnell är övertygad om att klubben till slut kommer att tvingas betala. Var Egnell kommer att spela nästa säsong förtäljer dock inte historien.
Apropå nästa säsong så är det förvånansvärt hur sent flera av toppklubbarna rekryterar sina coacher och spelare. Det finns säkert en massa skäl till att det blir så, allt från att man inte tar tag i sakerna i tid till att man iskallt väntar ut marknaden. Med det senare menas att man kontrakterar spelare i ett sent skede eftersom prislappen då gått ner på dem som ännu inte fått något jobb. Medan sex av elitklubbarna fortfarande deltar i slutspelet filas det redan på andra håll på nästa års trupper. Det lilla som hittills kommit fram tyder på att få av spelarna är kontrakterade för nästa säsong och att det blir en svettig vår och sommar för de sportsligt ansvariga.
Att spelare rekryteras sent är en sak. Om coachen inte är klar i ett tidigt skede kan det betyda problem eftersom spelarna föredrar att veta vem som coachar innan de skriver på. Gissningsvis blir det 5-6 lag i Damligan som behöver en ny coach till nästa säsong. Sallén är en av dem, liksom Umeå. Och vad händer i Luleå, Brahe och Mark t ex? Får Dennis Pihl förlängt, fortsätter Stefan Timbus och Frank Alm? Hur blir det med Paul Burke i Norrköping? I Svensk Basketligan får 08 Stockholms coach, Arild Beck, inte de förutsättningar han önskar inför nästa säsong och är därmed inte intresserad. Ganska säkert är också att Mattias Kenttä gör sin sista säsong i LF. Några andra lär sitta säkert, men ska vi tro att totalt fyra av herrlagen har en ny coach till hösten?
