Noteringar från Ledarforum

Enligt uppgift var det 330 deltagare på årets Ledarforum i Norrköping. Någon sa att fler föreningar borde ha folk på plats, men med nuvarande faciliteter går det inte att klämma in fler. Nytt för i år var att bara vissa sessioner var gemensamma. Tyngden låg istället på ett antal kortare seminarier som genomfördes parallellt i flera omgångar. Ämnesområdena var oerhört varierande. Där fanns naturligtvis rena basketclinics, men också pass om fysträning, säsongsplanering, ledarrekrytering, kommunikation, möjlighet att test på rullsstolsbasket, etc. Det fanns något för alla och den allmänna meningen var att arrangemanget var väldigt lyckat och genomfördes utan några egentliga intermezzon.

Alla som varit med om att arrangera större event vet vilket enormt förarbete och pussel som krävs för att allt ska fungera, men 300-400 personer är ändå inte så lätta att styra när det är dags. Deltagarna hade fått välja vilka av de korta föreläsningarna de ville vara med på, men när det kom till kritan kom och gick folk ändå som de ville mellan passen. Enda tråkigheten var väl att det ledde till att några sessioner blev helt eller delvis utan deltagare. Det är ju inte så lätt att sätta samman ett intressant program eftersom spännvidden på målgruppen var stor, men det gick inte att klaga på innehållet Ingen kan rimligtvis ha lämnat Stadium Arena utan nya erfarenheter eller insikter. Det blev många och långa timmar. Lördagens program tog inte slut förrän strax före kl. 21. Vid ett vanligt företagsarrangemang hade hälften av deltagarna stupat innan programmet var slut. Inte basketmänniskorna dock. I dessa entusiasters skara fortsatte man titta på- och prata basket långt in på småtimmarna.

Elitdomarna hade sin utbildningshelg och examination parallellt förlagd till Stadium Arena. Bland domarna hördes röster som beklagade att de hade ett eget program hela helgen och egentligen inte kunde medverka på Ledarforum. Jag antar att det är en fråga om tid och praktiska möjligheter, men det är ändå intressant att domarna uttrycker intresse för att bli i mer delaktiga och lära sig mer om hur coacherna och lagen tänker, agerar och förbereder sig. I alltför många idrotter har man sett att domarna lever i sin egen lilla värld. Det är naturligtvis inte så bra, särskilt som det inte finns några motstridiga intressen. Jag kan inte se något fel i att domarna skulle vilja delta och interagera mer med coacherna, bland annat genom att följa deras clinics. Tvärtom, det borde uppmuntras.

En stor del av de kortare seminarierna ägnades åt landslagsutvärderingarna. Fortfarande är det väldigt få som vill ta del av landslagscoachernas efarenheter, men det tar sig, främst för att de numera genomförs under Ledarforum och för att liga- och damligacoacherna var kommenderade att närvara på genomgångarna. För två år sedan, när utvärderingarna fortfarande låg på annan tid, var vi två (2) åhörare. Nu är det fler, men fortfarande förvånansvärt få. Med risk för att vara tjatig; det borde vara väldigt intressant att ta del av det som sker på en internationell nivå inom ungdomsbasketen.

Det var blandad kompott i landslagsutvärderingarna, för det var ju en sommar då vi hade ett par framgångar, men då det på det hela taget var ett tungt år. Det var också ett år då förberedelsedagarna- och matcherna var fler än någonsin. Vår ranking på ungdomssidan försämrades från 11 till 16, men icke desto mindre gjordes mycket erfarenheter under året. Erfarenheter av både organisatorisk och spelmässig art. Förmodligen är det precis som i övriga livet att man lär mer av mot- än medgångar, men det viktigaste är att engagemanget och entusiasmen inte avtar. Det gör det inte. Så gott som alla inblandade i landslagsverksamheten är fullt och fast övertygade om att framtiden är ljus. Det tror jag också, men vi får nog rikta in oss mer på en resultatkurva av berg- och dalbanekarktär under ett antal år framöver.

Medan vi hade två lag som föll ur A-gruppen i EM var det ett lag som tog steget upp. HU 20 kom tvåa i turneringen som genomfördes i Österrike efter att ha fallit mot hemmanationen i finalen. Enligt coachen Mattias Kenttä hade finalförlusten att göra med motivationsfaktorer. Sveriges stora mål var ju att gå upp, och det målet nåddes i och med vinsten i semifinalen, där man slog turneringens storfavorit Polen. Under Ledarforum hade jag en pratstund med Mattias Kenttä. Den kom naturligtvis att handla om landslaget och EM-turneringen och i synnerhet semifinalen, det speciella ögonblick då allt ställdes på sin spets. Den match då det handlade om allt eller inget. Det blev också några ord om säsongen som LF Basket står inför i basketligan.
I klippet svarar Mattias undvikande på frågan om hur det blir med fortsättning för hans del när det gäller HU 20-landslaget, men nu har vi fått klarhet. Efter intervjun har det framkommit att han valt att kliva av och inte kommer att leda laget nästa år när platsen i A-gruppen skall försvaras.
Notera också en grov felsägning av intervjuaren som påstår att intervjun äger rum i "Himmelstalundshallen". Naturligtvis skall det vara Stadium Arena.