Om landslagsåret 2010

Landslagsverksamheten har på senare tid fått stora resursförstärkningar. Personalstyrkan har ökat avsevärt, liksom budgetresurserna. Förberedelsdagarna för ungdomslandslagen har aldrig varit fler. Resurserna har också använts för att skicka massor av observatörer utomlands för att göra "Omvärldsanalyser", och en "blågul" tråd var tänkt att fastställas. Allt skulle bli så mycket bättre. Jättesatsningens syfte var givetvis att vi skulle kunna bibehålla eller stärka vår position i Europa. Under en följd av år av har ju våra ungdomslandslag stadigt klättrat på rankingen. Nu när landslagssäsongen är över och kan vi konstatera att det inte blev en av de mest minnesvärda eller framgångsrika. Tvärtom. För första gången på många år kommer vi att tappa i rankingen.

Är det fråga om en tillfällig tillbakagång eller är vi inne på fel spår? Under många år verkar det ju som om vi haft "nyckeln", gjort rätt saker och stadigt stärkt vår ställning. Nu får vi stora resursförstärkningar och det första som händer är att vi tappar. Eller är resonemanget möjligen orättvist och för kortsiktigt? Kanske dröjer det flera år innan vi ser de dramatiska effekterna av resursökningarna, omvärldsanalyserna och den blågula tråden? För de kommer väl?

Jag tror att pannorna kommer att läggas i djupa veck på de ansvariga efter den här landslagssommaren, och sedan får vi se vad analysen leder till och vilka slutsatser som dras. Vissa kommer att säga "nu måste vi tänka om", medan andra kommer att se det inträffade som naturliga variationer, precis som temperaturer varierar över tid, och man kan hitta många olika förklaringar. Det handlar om demografi, urval, brist på olika spelartyper och naturligtvis tränings-och spelmässiga skäl. Den traditionella utvärderingen av landslagsverksamheten kommer att ske på Ledarforum i början på september. Möjligen kommer man där att konstatera att våra bästa rivaler är långt före oss när det gäller offensiv kvalitet redan under de första landslagsåren, och att det obehagliga är att skillnaden mot oss ökar med åren istället för att minska. Kanske kommer man att säga att vi är helt chanslösa om vi inte kan spela ett starkt försvar, individuellt och i lag. Svenska ungdomslandslag som tror att de kan bygga sin framgång på "ett kreativt och fantasirikt" anfallspel är dömda att misslyckas.

Man kan diskutera vilken betydelse det rent resultatmässiga har för våra ungdomslandslag. Landslagsledningen mantra är att verksamheten i ungdomslandslagen bara syftar till att odla fram de bästa möjliga spelarna till seniorlandslagen, men ett sådant budskap går inte att skicka till ungdomslandslagens coacher och spelare. Precis som våra konkurrentländer vill vi naturligtvis vinna, så mycket och så ofta som möjligt. med alla landslag, även de yngsta. Ju mer vi vinner, desto bättre lag får vi möta i landskamperna, och det kommer givetvis att leda oss framåt. Därför är rankingen viktig, därför är det viktigt att mäta även ungdomslandslagen på resultat. Därför kan man väl våga sig på en bedömning av landslagens resultat 2010, strikt baserad på resultatet i EM-kvalen (HS och DS) respektive ungdoms EM:

RIKTIGT BRA

HU 20: Föll i B-gruppens final mot Österrike, men andraplatsen räcker för att avancera till A-gruppen. Det var riktigt bra gjort av vår 90-91 årgång. Att spela i A-gruppen i U20 blir naturligtvis ett helt annat "ball game", men det bästa är att åtta av spelarna har åldern för att vara med även nästa år.

DU 18: Enda svenska ungdomslaget som nådde kvartsfinal i A-gruppen. Åttondeplatsen var stark med tanke på skadeläget i laget, och bra krigat av de spelare som bar tunga minuter i stjärnornas frånvaro. Med alla starters på plats, hela och krya, hade laget fixat sin målsättning, sämst femteplats och U 19-VM nästa år.

GODKÄNDA

HS: Herrarna har gjort det de ska i jakten på de rankingpoäng som ska ge oss en plats i det utökade EM med 24 lag som spelas för första gången 2013. Enda plumpen i årets protokoll var bortaförlusten mot Rumänien, men vi leder gruppen och kan tacka Pistons samarbetsvilja för saken.

DS: Damlaget vann som förväntat sina tre EM-kvalmatcher, utan att övertyga. Vi har inga jättenationer i gruppen, och nu kan vi bara hoppas att segrarna hemma mot Portugal och Slovenien var tillräckligt stora, för nästa år möter vi dem båda borta.

DU 16: U16 är alltid knepigt att förutse, och kanske var förväntningarna högre, men det var ändå en godkänd insats. Laget kom på elfte plats i A-gruppen och försvarade gott och väl sin position. Dessutom är det ett litet steg framåt jämfört med förra årets plats 13.

INTE SÅ BRA

DU 20: Mellan solperioderna måste det komma regn. Den gyllene årgångarna 88-89 spelade upp oss i A-gruppen och de gyllene årgångarna 91-92 får ta oss tillbaka. Vår bästa spelare i -90 laget är Cleo Forsman. Hon är född -91 och var inte ens med i EM. Hon hade behövts, för det här var inte kul.

HU 18: Alla, inklusive de själva, trodde på laget. Förra året vann HU 18 B-gruppen och inför det här året flödade optimismen. Allt såg så bra ut, men verkligheten i EM visade sig vara brutal. Vi blev näst sist och åkte ur finrummet. Läs Axel Wallins analys av laget och EM i gästtyckarartikeln här intill.

HU 16: Det är som sagt svårt att veta i den här åldersgruppen, men visst hade man hoppats på mer av det här laget, som ändå har mycket talang. Vi kom på plats 14 i B-gruppen och alltså på plats 30 i Europa. Det duger ju inte alls. Inte i någon åldersgrupp.