Tisdagen 8 mars sammanföll fettisdagen, pannkaksdagen och internationella kvinnodagen. Den här typen av temadagar är ju märkliga på ett sätt. Ska t ex kvinnofrågorna uppmärksammas bara en dag per år och övriga 364 dagar tillhör männen? Eller det här med semlorna. Startskottet går ju numera långt innan fettisdagen. Och förresten åt den fenomenale detektiven Ture Sventon semlor, eller temlor som han sa, året om. Från Rotas konditori skulle de vara, och alltid väl fyllda. Så det så. Inga temadagar där inte, utan jämna strömmar året runt.
Med den här krönikan skall vi i alla fall hylla våra kvinnliga basketspelare. Precis som i samhället i övrigt stretar ni på, trots att ni ofta är satta på undantag. Ni tjänar mindre, har färre åskådare och får oerhört mycket mindre uppmärksamhet. Åndå lägger ni ner samma jobb som männen/pojkarna, men det hjälper inte. För många är ni tyvärr fortfarande, och kommer under överskådlig tid att vara, en B-variant. Men ge inte upp. Även de avogt inställda kommer en dag att tycka annorlunda och kanske blir det då kvinnodag varje dag på året.
En herrelitspelare jag pratade med för ett tag sedan, sa när jag frågade honom om Damligan "Jag kan inte riktigt uttala mig om dambasket. Det är ju en helt annan sport". En coach som bytte från ett dam- till herrlag sa att skilnaden är lika stor som mellan att köra en Jaguar och en Folka. Så går ju tongångarna. Det vet vi alla. Det finns de som aldrig skulle titta på en dammatch och som fnyser föraktfullt när damidrott i allmänhet kommer på tal.
Sen finns det de som tycker helt annorlunda. Jag har flera bekanta som till och med föredrar dambasket. Vissa av våra ledande coacher jobbar uteslutande med damlag. Kanske har de förstått att damidrott kan utstråla en speciell grace eller tycker de att utmaningen att jobba med tjejer är en helt annan utmaning och givande på ett annat sätt? En av dessa coacher är sådan att han praktiskt taget aldrig ser en herrmatch. Han är helt enkelt inte intresserad. Han lämnade den avgörande SM-finalen för herrar i våras precis innan den skulle börja, och sa: -Nu struntar jag i det här. Jag åker till hotellet och kollar in en dammatch i EuroLeague.
Vägen är ändå lång innan man kan säga att herr- och damidrott existerar på lika villkor. Kanske kommer den dagen aldrig. Många blir förbannade av de upplevda orättvisorna. En före detta kvinnlig elitspelare uttryckte det så här: "Herrbasketen går alltid i första hand. Jag har ingenting emot att jobba med kill/herrbasket - men först den dagen lika många jobbar för tjejer som för killar! Vi blev rödstrumpor i Luleå när vi blev utkickade från Plannja mitt under Elitserien för att vi inte var lönsamma. Fick stå med bössor på stan och skramla till sista resorna för säsongen. Det var då Luleå Basket bildades".
Det finns dock goda exempel. Den satsning som gjorts på ungdomslandslagen på senare tid är på många sätt föredömlig, inte minst i avseendet jämställdhet. Eftersom flicklandslagen utgör hälften av ungdomslandslagen har de fått hälften av resurserna. Det finns de som menar att det är en viktig anledning till att Sverige flyttat fram positionerna så mycket på flicksidan. De pengar som läggs på ungdomslandslagen i Sverige är förvisso småpotatis jämfört med många av våra Europeiska konkurrenter, men skillnaden är att många av de andra länderna snedfördelar resurserna oerhört kraftigt. Det handlar sannerligen inte om några 50% av budgeten till flicklandslagen som hos oss, utan det mesta satsas på männen/pojkarna. Det ger oss chans att krypa lite närmare på flicksidan, men gör det förstås lite tuffare för killarna.
Avslutningsvis skall vi hedra några av de spelare som under säsongen tjänstgjort i Damligan. Här är mina personliga synpunkter på vilka som utmärkt sig hittills under säsongen:
De bästa svenska spelarna:
Ovanligt mycket skador har ryckt sönder säsongen för många och det har också varit ett år då många duktiga spelare av olika anledningar bara spelat delar av säsongen. Det är m a o svårbedömt. Några spelare har i alla stuckit ut och haft väldigt stor betydelse för sina lag. De är Frida Aili (Luleå) Fahriya Abdi (08 Stockholm), Amanda Zahui (Telge Basket) och Katarina Andersson (Solna).
Andra som varit bra:
Cleo Forsman och Sally Kabengano (Telge) håller alltid hög klass, liksom deras lagkamrat Elin Eldebrink, som dock spelat väldigt få matcher. Frida Grahn, Stina Nilsson och Josefin Olheim i Luleå har också haft bra säsonger, men även spelare som Malin Aasa (Norrköping) och Alexandra Ferm (Eos) hör till den kategorin.
Comeback:
Flera intressanta namn har den här säsongen "återvänt" till Damligan, men jag skulle vilja lyfta fram Maria Gustavsson (Visby) som den som kanske betytt mest för sitt lag.
Most improved:
Nathalie Fontaine (08 Stockholm) och Amanda Zahui (Telge) som båda tagit stora kliv i sin utveckling den här säsongen.
Rookies:
Dött lopp mellan Elin Gustavsson (Brahe) och Paulina Hersler (Telge). De har haft olika betydelse för sina lag, men bådas säsonger har tyvärr avbrutits p g a skador.
Utländska spelare:
Det har varit ett år då de utländska spelarna har dominerat mer än på länge. Bäst har de här varit: Ashley Key (Mark), Leah Metcalf (Telge), Brittany Smart (Kvarnby), Sha Brooks (Solna) och Sabrina Scott (Luleå).
Andra som varit bra:
Bland många kan nämnas: Jeannie Saunders (Visby), Petra Gläser (Kvarnby), La Tangela Atkinson (Norrköping), Christy Bacon (Solna).
