Gäller "Tillsammans för svensk baskets bästa" bara vissa?

VARJE ÅR i augusti månad har vi i Blackeberg Basket ett sommarläger där våra spelare i åldern U10-Seniorlag kan välja mellan att på åka fem eller tio lägerdagar. Våra yngsta spelare väljer oftast att enbart åka den korta perioden. Det kanske är lagom att vara borta från mamma och pappa i  bara fem dagar när man är 9-10 år (eller kanske är lagom för mamma och pappa)

   Vårt sommarläger brukar vara årets höjdpunkt för många av klubbens spelare med en massa olika aktiviteter varje dag så som träningar, matcher, tävlingar, kabaré, disco etc. I år kommer det att vara cirka 250 spelare och ledare som åker.Förutom ledare och spelare brukar det alltid följa med ett antal föräldrar som hjälper till med att vara extramamma/pappa, köra bussar, stå i köket och rent allmänt rycka in där det behövs.

   Under de senaste två åren har vi varit på en för oss ny lägerort, närmare bestämt i Finspång som ligger tre mil utanför Norrköping. Att vi har valt Finspång har flera olika skäl. Främst det goda mottagandet vi fått från kommunens personal så som rektorer m fl, men givetvis också avståndet till Stockholm, boendet, storleken på orten, träningshallar och inte minst avståndet till Norrköping. Det gör ju vi kan få bra träningsmatcher för alla våra lag mot Norrköping Basket. I år är vi i Finspång 6-15 augusti. Under delar av denna period befinner sig Sveriges herr- och damlandslag på läger i Norrköping och kommer även att spela landskamper, vilket gav oss ett par idéer. Idéerna kom upp när vi planerade årets läger, för vi försöker år efter år jobba stenhårt med att förbättra eventuella brister, komma på nya aktiviteter och rent allmänt höja nivån i verksamheten. .

   Den första idén som man kanske ska kalla en förhoppning var att vi skulle kunna få några av våra herr- och damlandslagsspelare att dyka upp på vårt läger, skriva lite autografer, svara på lite frågor osv. Vi bollade fram ett upplägg där vi kunde hämta och lämna spelarna med buss utanför deras förläggning i Norrköping. Beräknad tidsåtgång skulle kunna vara 40 minuters resa fram och tillbaka samt svara på lite frågor och skriva lite autografer under 30 minute. Allt som allt lite mer än en timme.Den andra idén var att vi skulle åka till Norrköping och se herrlandslaget möta Vitryssland 8 augusti och sedan avsluta årets läger med att på hemvägen från lägret stanna i Norrköping och se Sveriges damer spela mot Portugal.

   Själva var vi enormt nöjda med våra idéer och började måla upp tankar om hur våra spelare skulle reagera om Jonas, Lollo eller tvillingarna eller några andra landslagsspelare skulle dyka upp på vårt läger. Glad i hågen tog vår sportchef kontakt med Svenska Basketförbundet och landslagschefen Jonte Karlsson för att höra om och hur det skulle kunna fungera, vilken dag som skulle passa bäst, vilka spelare som skulle kunna vara aktuella.

   En av våra idéer blev väl mottagen och en sågades helt. Att vi skulle köpa biljetter till landskamperna för 200-250 personer fick ett gott mottagande men när det gällde vår idé om att några landslagsspelare kunde dyka upp på vårt läger blev det tvärt nej. Han hänvisade till att våra landslagscoacher har policies om att man inte vill att några av spelarna skall lämna truppen när man är samlade, utan hänga ihop hela tiden.

   Vår besvikelse blev förstås väldigt stor men vår sportchef är inte den som ger sig i första taget. Efter lite bollande togs nu en ny kontakt och denna gång med Svenska Basketbollförbundets ordförande Hans von Uthmann för att höra om det verkligen är så att man har de policies i landslaget som vi blivit informerade om. Svaret denna gång blev åter negativt. Ordföranden drog också en liknelse med att Zlatan aldrig skulle tillåtas lämna truppen för att besöka ett fotbollsläger för ungdomar eller något liknande i samband med landslagsläger eller landskamp.

   Jag tror att vi har full förståelse för att våra landslagsspelare har ett ganska späckat schema och att man vill bygga sammanhållningen i lagen. Å andra sidan, om man företräder ett förbund som säger sig stå för värderingen "Tillsammans för Svensk Baskets bästa" så kunde man kanske begära ett mer proffsigt bemötande än vi fick. Man i alla fall kunde dragit den klassiska lögnen ”låt mig lyssna lite, ska se vad jag kan göra”. En fråga vi dessutom ställer oss är om svaret hade varit detsamma oavsett vilken förening som hade lagt fram idén.

   När man bollar vår idé med nuvarande och före detta landslagsspelare och coacher så får man samma svar av alla: Det är att vår ide är precis en sådan aktivitet som man skulle gilla att göra och att det alltid är skönt att komma iväg en stund från förläggningen. Personligen blir jag både förvånad och besviken på svaret och bemötandet från förbundet eftersom jag alltid ansett det vara en styrka att vi inom basketen inte haft det stora avståndet mellan seniorspelare och våra ungdomsspelare som många andra idrotter har.

   Många av våra föräldrar i klubben som har dubbelidrottande barn brukar säga att det är en så härlig stämning inom basketen till skillnad mot t ex  fotbollsklubben där deras son eller dotter spelar. De är imponerade av sammanhållningen och att våra herr och damlagsspelare tar sig tid att stanna till och prata med deras son eller dotter om de råkar befinna sig i samma hall. Våra ungdomar ser givetvis våra landslagsspelare som stora stjärnor och förhoppningsvis har de dem som idoler men Herr Ordförande, det är nog tyvärr många fler basketspelande ungdomar och föräldrar till dessa som till namnet vet vem Zlatan är än som vet vem Jonas är. Skulle vi visa bilder på dem så skulle jag våga påstå att minst 90 % vet vem Zlatan är medan högst 20 % skulle känna igen Jonas.

   I Sverige är vår sport tyvärr lite anonym och till skillnad från sporter som fotboll, handboll, ishockey, curling, skidskytte m.fl. så sänds ju inte våra landskamper eller seriespel på bra tid och/eller i de stora TV-kanalerna. Det är ju inte heller så att vi har speciellt många spaltmeter i våra rikstidningar. Avsaknaden av media mixat med att våra seniorlag inte haft några framstående placeringar under de senaste åren gör givetvis att det är fler svenskar som vet vem curlingspelaren Anette Norberg är jämför med Lollo Halvarsson eller skidskytten Björn Ferry vs Jonas Jerebko.

   Kalla oss gärna tjuriga men man kan ju fråga sig om vi är så sugna på att lägga en massa pengar på att se Sveriges landskamper i Norrköping. Det är ju en ganska lång resa dit (tydligen). Dessutom vill vi nog bygga vidare på klubbens sammanhållning, så vi stannar nog i Finspång och lägger pengarna på något annat under en värdering; ”Tillsammans för Blackeberg Baskets bästa”. En kul parentes är att ett par dagar efter att vi fått våra idéer sågade av förbundets representanter så trillade det in ett mail hos vår sportchef från den barn- och ungdomsansvariga på förbundet, Aila Ibanez Mengüz gällande ett annat ärende som verkligen belyser begreppet ”Ge och Ta”:

Hej Andreas! 

Hoppas att du och Blackeberg mår bra.
Jag såg i lokaltidningen att ni kommer att köra basket på torget igen. Fantastiskt bra!
Vi har tidigare pratat om att det finns många föreningar som har hört av sig till oss och önskat höra er berätta om er Ledarrekrytering och ledarvård. Jag hoppas att någon från er förening skulle kunna komma och prata om detta i samband med Ledarforum 2010 (4 september). 

Har ni möjlighet att delta? 

Med vänliga hälsningar

­­­­­­­­­­­­­­­"Tillsammans för svensk baskets bästa"

Jan Fornbrant är en av eldsjälarna i Blackeberg Basket. Han har flera år av styrelsearbete bakom sig och är den som skrivit "Blackemallen", det dokument som beskriver hur klubben  ska jobba och vad man kan förvänta sig som spelare, medlem och förälder i Blackeberg från det man är nybörjare till seniornivå. Jan var också den som drog igång turneringen som numera heter Gjensidige Basket Cup och är alltid speaker på dam- och herrlagets matcher. Den egna basketkarriären började 1975 då Jan fick en fritidsledare i Skattegårdsskolan som hette Mike Skogberg. Lagets namn var Årsta/Vällingby. Efter ett antal år tröttnade killarna på att resa sena kvällar från Vällingby till Västertorp för att träna så hela laget flyttade över till Blackeberg Basket som då inte hade något lag födda 1964.
1980 började Jan coacha ungdomslag i Blackeberg och har gjort det sedan dess med undantag för åren 1990-2000, då han hade uppehåll från basketen och kom tillbaka för att hans dotter ville börja spela. Jans civila karriär har under de senaste 20 åren stavats MEDIA där han arbetat i olika ledande befattningar i företag som Radio Rix, TV3, Kanal5, TV4 och ADTV. Under antal år var han ständigt på resande fot då han byggde upp interaktiva tjänster och kanaler åt MTG på  bl a TV3 i Norge och Danmark, Tele5 och Tele Madrid i Spanien. Som sina tre favoriter väljer Jan Fornbrant idrottsklubbar:

1. Djurgårdens IF
Har alltid varit och kommer alltid att vara klubben i mitt hjärta. Kommentarer överflödiga.

2. KFUM Blackeberg
I dagsläget är vi Sveriges bästa förening. Vi har en helt otrolig sammanhållning, vi har en bra mix av människor; 50 % tjejer och 50 % killar. Hälften av våra spelare och ledare har invandrarbakgrund och de är otroliga förebilder för våra yngre. Dessutom har vi två anställda som gör ett fantastiskt jobb sju dagar i veckan året runt.

3. Boston Celtics
Det var den snygga loggan och Larry Bird som fick mig att älska basket.

JAN FORNBRANT
janne@blackebergbasket.com