Det är dags för final i Damligen med matchstart måndag kväll i Solnahallen. Matchserien spelas bäst av fem och Solna har fördel av hemmaplan mot 08 Stockholm tack var bättre placering i grundserien. Det är utan tvekan Sveriges två bästa lag med stort L som möts och också de som varit finalfavoriter hela säsongen, även om Telge bjöd 08 hårt motstånd in i det sista och Sundsvall t o m vara när att välta Solna i semifinalen. Det finns saker som både förenar och skiljer de båda finallagen. Lagens coacher är ett exempel på det senare. Den ena gör sin första säsong som coach för ett klubblag, är naturligtvis oprövad i rollen men har möjligheten att starta karriären med ett mästerkapsguld. Jurgita Kausaite har vunnit som spelare och vet vad som krävs. Nu återstår att se om coachkarriären får en flygande start. Den andre är vår mest rutinerade och kanske mest repekterade Damligacoach och har redan två mästerskap. För Anders Härd är det däremot sista natten med gänget. När säsongen är över lämnar han 08 Stockholm för att söka sig nya utmaningar. Självklart vill han avsluta i stor stil.
JURGITA KAUSAITE är inte helt ovan vid coachrollen. Hon har flera säsonger arbetat med ungdomslandslag och är sedan förra året head coach för vårt U20-landslag. Det är ändå som spelare hon gjort sig ett namn, i alla fall hittills. Bördig från basketnationen Litauen, där hon var landslagsspelare, och har varit i Sverige snart sju år. Hon hämtades faktiskt som spelare till 08 Stockholm, då för övrigt coachad av Karin Laukkanen, som numera också ingår i Solnas organisation som coach för klubbens utvecklingslag. Sejouren i 08 för kausaite blev bara ettårig. Hon fick av någon anledning inte fortsatt kontrakt och spelade sedan en säsong i Eskilstuna. Spelarkarriären avslutades med fyra år i Solna, med SM-guld 2008 och 2009 som kronan på verket.
Det är naturligtvis ingen lätt uppgift att kasta sig in som coach för ett mästarlag där man själv varit spelare. Det finns ju allt att förlora i en sådan omställning, men nu står hon ändå där i mästerskapsfinalen efter en säsong som varit lite bergochdalbana, precis som för många andra lag. Solna lyckades ju vinna grundserien men utan att helt övertyga. Solna har en tydlig spelidé men har inte alltid förmått utföra den. Att laget till stora delar är nytt är en del av förklaringen, liksom att de två största stjärnorna, Egnell och Kausaite själv, är borta ur laget. Att Kausaite är ny i sin roll och som assisterande också har en rookie-coach, Maria Näsström, har också märkts och varit en bidragande faktor till det ojämna spelet. Lagets bekymmer under säsongen har till stor del varit anfallsspelet. Solna försöker spela ett väldigt kontrollerat spel, men hade under långa stunder under säsongen svårt att hitta rytmen och stabiliteten. Rollerna i laget har inte heller varit självklara och det blev inte bättre av att lagets motor, Maria Näsström, försvann från planen. Man verkar ha haft svårt att hitta den rätta tryggheten i spelet och balansen i laget, och det har varit mycket experimenterande med spelare i olika roller och uppställningar.
Genom semifinalsegern mot Sundsvall verkar Solna ha gått igenom en skärseld som sannolikt har satt laget i en ny position och mycket talar för att man till finalen kan ta fram sin fulla potential. Det finns stora kvaliteter i laget, framför allt i insidespelet, där Katarina Andersson och Christy Bacon spelat avgörande roller och varit lagets bästa spelare under säsongen. Det mest positiva är att flera av lagets andra nyckelspelare kommit igång, främst Josefin Olheim spelat starkt på slutet efter en ganska trög säsong, och att Michaela Livijn verkar ha vaknat till liv. Sannolikt kommer Solna att starta med Emma Halldin-Wedin, Ofa Tulikihihifo, Josefin Olheim, Christy Bacon och Katarina Andersson. Lagets akilleshäl finns på guardpositionen, där deras rookies får en stor börda i sin första final. Det är inte osannolikt att man kommer att spela Olheim som pg i perioder, särskilt om man vill spela med en stor uppställning eller måste rotera på få spelare. Solnas nycklar för att vinna är att man lyckas kontrollera tresekundersområdet och returtagningen och att man kan stå upp mot 08 på bakplanen. Coachen kommer att få en avgörande roll för att matcha laget så att man spelar med den systematik i anfall och transition som man kan vara så bra på. Det allra viktigaste blir ändå försvaret och möjligen kommer vi att få se variation i sättet att försvara sig från Solna.
ANDERS HÄRD har till skillnad mot sin coachrival ingen spelarkarriär av rang bakom sig. Istället blev coachingen hans kall från unga år. Faktum är att han sedan tonåren nästan utan avbrott arbetet med ledarskap och coaching inom basketen. Anders har gjort ett medvetet val att satsa på dambasketen och verkligen gjort det till sitt kompetensområde. Han har en stor kunskap och erfarenhet i sin roll, en stor insikt i vad som händer inom dambasket i hela världen och ett enormt kontaktnät. Anders Härd har tio år som Damligacoach bakom sig, tre i Solna, ett år med Eos/Malbas och sex med 08 Stockholm. Han gör nu sin fjärde final. Det har blivit två segrar med 08 och ett silver med Eos/Malbas. I och med finalserien sätts en punkt i kapitlet Anders Härd och 08 Stockholm, som han blivit så förknippad med, trots att hans coachkarriär ju en gång tog riktig fart i Solna. Anders har bestämt sig för att söka sig en ny utmaning i livet och gör det för att han tycker det är dags för klubben, laget och honom själv. När säsongen är över kör han vidare som assisterande coach för damlandslaget, men var han hamnar och vad han gör i höst är än så länge osäkert. Det kan bli ett break ett år med bara civilt arbete, det kan bli ett annat coachuppdrag eller det kan bli en kombination. Det enda som är säkert är att det inte blir i 08 Stockholm. Vad vore bättre än att avsluta sejouren, eller ska kan kanske säga eran, med ännu ett SM-guld?
Det lag som han nu leder i finalen har matchats fram omsorgsfullt för att vara på topp just nu när det gäller. Säsongen för 08 Stockholm har också varit "ups and downs". I grundserien kom laget trea och får nu betala för det genom att offra hemmaplansfördelen i finalen. Kvartsfinalserien vann man däremot och ingen har varit förundrad, för det är precis det som alla har förväntat sig, d v s att 08 skulle bli bättre och bättre ju säsongen led. Från kvartsfinalerna och framåt har laget varit det stabilaste av alla och framstår som de flestas favorit till slutsegern.
Alla säger att 08 Stockholm har den bredaste och starkast truppen i Damligan, men varken för dem eller Solna kommer finalserien att avgöras av spelarna 9 och uppåt i rotationen. I det avseendet är lagen ganska jämställda. 08 Stockholm styrka är att man har en grundtrygghet i laget, uppställningen och spelet i båda ändarna av planen. Man har också de rollspelare som kan komma in från bänken och ta det viktiga passen för att hålla trycket uppe. 08 Stockholms förstauppställning är Martina Stålvant, Fahriya Abdi, Kadidja Andersson, Agnes Nordström och Nina Risto. Det är spelare som alla utvecklats mycket under säsongen, t ex Abdi som vuxit ut till en av landets ledande spelare. Viktigt för Härd är också att Risto, trots en viss ojämnhet, gjort en så stark säsong. Hon måste bär ett tungt lass i kampen mot Solnas insidestjärnor. Laget kan producera från alla positioner och få poängen från många olika spelare. Den jämnheten blir ett viktigt vapen för dem och är en stor del av förklaringen till att de är så svåra att möta och försvara sig emot. 08 Stockholm har stundtals ett oerhört flow i sitt anfallspel och flyttar bollen snabbare och bättre än något annat lag. Det senare är en väldig tillgång om de kommer att ställas mot en zon. Nyckelfaktorer för 08 i finalen blir att de kan hänga med inside och att spelare som Kadidja och Fahriya fortsätter penetrera och attackera, vilket skapar utrymme för de skott utifrån som 08 måste sätta med bra procent. Spelet i treskundersområdet blir den tuffa biten för dem. Unga Abdi har blivit lagets ledande returtagare och måste fortsätta ta massor av returer om Härd skall kunna ha bucklan i famnen när han vandrar ut från Fryshuset för sista gången.
