Om hösten som gick

Det är dags att önska god fortsättning och sammanfatta lite intryck från den första halvan av säsongen, men först vill jag tacka alla som följt den här sidan sedan starten i januari. Tack också för all feedback och uppskattning som kommer. Att så många av er som hör av sig är etablerade och erfarna personer från det svenska basketlandet är extra uppskattat. Det tar jag som ett tecken på att sidan når ut och träffar rätt i någon mening. Det verkar alldeles klart att många vill höra en röst som inte är som alla andra och som tar upp saker som kanske inte alltid är så bekväma men av många uppfattas som viktiga. Jag vill inte göra mig till talesman för alla som har åsikter och ifrågasätter saker, för jag representerar bara mig själv. Däremot är det befriande att höra att många vill lyfta fram saker som borde bli bättre, i bjärt kontrast till alla de som bara ser allt i ett rosa töcken och tycks vandra på skimrande moln. Det är inte de senare som förändrar världen och sannerligen inte den svenska basketen.

  Hösten inleddes med att landslagen avslutade sina säsonger. En nyhet på seniorsidan är ju att systemet med olika EM-grupper nu är skrotat. I fortsättningen skall alla länder kunna delta i kvalet till EM-slutspelet. 2011 är ju kört för både de svenska damerna och herrarna, men nu ställs siktet istället in på 2013 då slutspelen skall genomföras i Frankrike (damerna) respektive Slovenien (herrarna). En annan nyhet är att herr-EM har utökats till 24 lag, medan damernas även i fortsättningen kommer att innehålla 16 länder. De förberedande kvalspel som seniorlandslagen är inblandade i, är viktiga för att samla på sig rankingpoäng inför det stundande EM-kvalspelet, vilket inleds 2012. Herrlandslaget har just nu 3/1 i matcher och borde ha mycket goda chanser att vinna det pågående gruppspelet. Om det sedan räcker för att ta en EM-plats 2013 är en öppen fråga. Damlandslaget är 3/0 och många saker skall gå mycket snett för att de skall tappa någon match. Realistiskt sett borde en EM-plats för Sverige vara inom räckhåll, för inte skall väl förra höstens trauma, då damerna stöp på mållinjen mot Holland, behöva upprepas?

  Ungdomslandslagen fick sammantaget ingen fullträff i årets EM om man ser till resultaten. DU 18 placerade sig bäst, på åttonde plats, och HU 20 gjorde en prestation då de kom tvåa i B-EM och avancerade till A-gruppen. Både DU 20 och HU 18 fick finna sig i att trilla ur A-gruppen, DU 16 höll sig kvar, medan HU 16 inte alls levererade utan hamnade i botten på B-gruppen. När det gäller ungdomarna är det utan tvekan så att vår topp i de olika åldersgrupperna inte är bred med A-gruppsmått mätt. Beroendet av enskilda spelare är stort, varför vi måste vänja oss vid att det blir en resultamässig berg-och-dalbana. Inför 2011 borde vi kunna ha goda förhoppningar. HU 20 får det givetvis tufft, men har en bra chans att hålla sig kvar i A-gruppen. Tipset grundas på att Österrike, som gick upp tillsammans med Sverige, har en bra årgång -90 men -91:orna är inte alls av samma kvalitet och borde rimligen åka tillbaka till B-gruppen med expressfart. Eftersom bara två lag åker ur A-gruppen så behöver Sverige "bara" se till att ha ett av de 14 övriga lagen bakom sig. För Sverige spelar i DU 20 den kull som tog brons i Södertälje-EM och måste se som en favoriterna i B-gruppen 2011. DU 18 har ett bra lag med framför allt mycket längd och kan gå långt om allt faller på plats. Samma sak gäller för HU 18, medan chanserna för U 16-lagen är svårbedömda, som alltid, eftersom det är -95:ornas första EM-år.

  Om hösten rent allmänt måste nämnas gymnasiereformen och de 19 basketgymnasierna som blivit certifierade med start hösten 2011. Den här reformen kan komma att få större betydelse än många tror. När de certifierade gymnasierna nu blir extra resursstarka kan det komma att innebära att rekryteringen av unga talanger förändras i grunden. Om de (basketgymnasierna) gör sitt jobb blir det via dem den nationella eliten slussas, och får man förmoda, i hög grad till de elitklubbar som finns på gymnasieorterna. Nu blir det slagsmål om talangerna och man kan undra detta kommer givetvis att påverka de båda Riksbasketgymnasierna. De två skall ju utveckla den internationella eliten enligt de nya direktiven. Man kan undra hur de skall få tag på de bästa med den nya konkurrensen, och med tanke på att Riksidrottsgymnasierna egentligen inte får marknadsföra sig aktivt, medan de 19 certifierade får jaga och värva efter konstens alla regler. Skall vi tippa att vi har en ny karta över Sveriges basketgymnasier när Sandas och Luleås förordnande som RBG upphör 2014?

  Lagens spelscheman har också varit på tapeten ofta under hösten. Framför allt i Damligan klagas det över den dåliga rytmen. De berörda lagen menar att förklaringen att de själva flyttar vissa matcher inte räcker som förklaring till att man t ex måste spela borta sex gånger på sju omgångar. Det är inte konstigt att fler och fler börjar ropa efter fasta speldagar. Organisationsutredningen som presenterades i höstas föreslår att de nuvarande BDF:en ersätts med basketutvecklingscentrum. Efter remissrunda var tanken att utredningen skulle presentera ett reviderat förslag denna månad så att förbundsmötet i mars skulle kunna fatta ett principbeslut i frågan. Jag känner inte till vad remissinstanserna säger i sina svar, men enligt uppgift lär vårt största BDF ha mycket synpunkter, bl a i finansieringsfrågan. Utvecklingsidéerna i förslaget är ändå intressanta, men däremot höjar jag ögonbrynen i pur förvåning när man begår det klassiska misstaget att översätta visionen till ett konkret mål. Visioner är ju visioner och mål är mål, och de båda skall inte sammanblandas. Som läroboken säger"Visionen är en mental resa från det kända till det okända, som skapar framtiden från en mosaik av kända fakta, hopp, drömmar, faror och möjligheter". Att alla man pratar med sedan tycker att utredningen skjuter över målet är en annan femma. Spelarutveckling är ständigt ett aktuellt ämne och där kan vi bland annat konstatera att Södertälje har tagit nästa steg in i framtiden, genom samarbetet med Barcelona och skapandet av Södertälje Basketball Academy. Vilka kommer att haka på det spåret? Och så är det ju det där med tävlingsbestämmelserna. Där står fortfarande att "som svensk i tävlingsverksamhet likställs medborgare i Europa" (europeiska medborgare är alltså inte utländska i tävlingsbestämmelsernas mening) och att "oreglerade skulder till SBBF och/eller BDF kan medföra att licens för utländska spelare ej utfärdas". Ändå fortsätter förbundet med att hota att dra in licenserna för spelare från Europa. Hur det kan hänga ihop förstår jag inte, men tids nog kommer säkert en förklaring. Den enda jag hittills fått innebar något om att "tävlingsbestämmelserna skulle behöva förtydligas". Skulle tro det.

Här följer lite annat noterat från första halvan av säsongen. Med risk för att jag missar något som händer i matcherna under mellandagarna, börjar vi med Svenska Basketligan. Det här är höstens...
Lag: Norrköping Dolphins och Södertälje Kings, fast av olka skäl. Dolphins går i täten när det gäller internationellt spel och har klarat både kvalet och första omgången i EuroChallenge efter bland annat ett par mirakulösa matchvändningar, men framgången har gått ut över prestationerna i basketligan. Kings har värvat bra, tränat hårt, visat att de kan slå alla lag och ligger på en överraskande andraplats i tabellen.
Match: Södertälje-LF Basket. Det blev 122-114 efter två förlängningar och ledningen skiftade 15 gånger.
Besvikelse: Solna Vikings. Höga berg och djupa dalar, hopp och förtvivlan har präglat Vikings höst.
Svenska spelare: Rudy Mbemba och Jocke Kjellbom. Mbemba hade en fin landslagssommar och hamnade sedan i LF, som visserligen har åkt på några nitar, men Rudy har i höst omfamnats av Luleåpubliken och betraktas på gott och ont som den mest spektakuläre spelaren i basketligan. Kjellbom har visat att han håller i internationella sammanhang och har varit Dolphins trumfkort i EuroChallenge.
Utländska spelare: Johnell Smith och Hlynur Baeringsson. Smith har gett Södertälje den krydda som laget behöver för att sticka ut och upp, medan grovjobbaren Baeringsson är hjärtat i Sundsvall. Han håller rent under korgarna även när motståndarna är huvudet högre. En enorm returtagare och tillgång.
Uppdykande: Andrew Mitchell dök upp som gubben i lådan och anslöt till Dolphins. En kall höstdag klev han av tåget i Norrköping iförd endast shorts. Bara det!
Uppvaknande: John Rosendahl har inte gjort comeback, även om man skulle kunna tro det. Däremot är han mer vältränad och bättre än på länge, fast besluten att vinna guld med LF. Kanske en sista gång.
Skott: Willy Beck. 08 Stockholm går knackigt, men Beck har varit lysande och den spelare som utvecklats mest. I förlustmatchen mot Sundsvall i Fryshuset drog han i en tvåhanstrea, ett skott över hela planen som vi ser i slutet av varje quarter, i alla matcher. Något av dem måste ju gå i.
Mest hetlevrad: Vedran Bosnic, coach i Södertälje. Ibland blir anspänningen för stor. Först var Vedran nära att hamna i handgemäng med Mattias Kenttä när Kings mötte LF. När Södertälje storstöp mot Uppsala brast det helt. Bosnic åkte ut och fick tillbringa matchen i omklädningsrummet och sedan fick han sällskap av två spelare.
Nej: Mattias Kenttä nobbar ett nytt landslagsår med HU 20 efter att ha fört laget till A-gruppen i EM. Förvåningen är stor. Orsaken verkar vara att Kenttä vill ge familjen mer tid och skapa sig en bofast tillvaro i Luleå.
Bristvara: Rookies. De är inte många och har inte tagit stor plats. Mest uppmärksammad är unge Tobias Borg i Södertälje och mest speltid har Sean Smith i Örebro fått.

Från Damligan noterar vi det här:
Lag: Solna Vikings. Obesegrade tills de gick på pumpen i Visby i december, men med en aviserad förstärkning blir de riktigt starka och verkar fast beslutna att återta mästerskapet.
Överraskningar: Sallén och Visby. Båda har varit lite upp och ner, men båda har tagit fler vinster än man hade väntat. Frågan är bara om det är ett tecken på styrka eller Damligans svaghet.
Svenska spelare: Frida Aili och Amanda Zahui. Aili har i sina framträdanden under hösten visat att hon står i en egen klass. Unga Amanda har mycket kvar att lära men är en spelartyp som det finns så få av. Hon gör sin andra säsong i ligan men använder redan sina vapen på ett bra sätt och är oerhört betydelsefull för sitt lag.
Utländska spelare: Sha Brooks och Brittany Smart. Extremt nyttiga i sina lag på olika sätt. Brooks är coachens dröm, som alltid spelar klokt och gör allt för laget. Smart är "kanske inte bäst, men effektivast", som de säger i Kvarnby. Hennes imponerande stats blir svåra att ersätta.
Besvikelse: Umeå Comets. Bara förluster i höst. När Amy Mohr försvann drogs proppen ur. Nu byter man ut två av importerna och kanske kan det rädda dem i ett kommande kval.
Bonus: Luleå Basket hade laget klart. Trodde alla. Efter det spädde man på genom att locka tillbaka Sabrina Scott och som om det inte vore nog signade klubben även Frida Aili.
0-20: Mark slog Norrköping i Damligapremiären, men förlorade den senare eftersom Ashley Key inte var spelklar. Menar förbundet. Inte Mark, som istället driver saken till Riksidrottsnämnden.
Rookies: Elin Gustavsson och Paulina Hersler har varit hetast. Vem skall kunna stoppa Paulina nu när Elin är borta?
Comebacker: Återkomsterna är många och ingen är väl förvånad över att de betyder mycket för sina lag; främst Maria Gustavsson (Visby), Kristin Mikkelsen (Mark), Ira Otamiri (Eos), Vici Fagan (Telge).
Skador: Korsband har varit höstens tema och nu letas det orsaker överallt.

Till sist, årets bröllop är ingalunda det överstökade prinsessbröllopet utan det som inträffar på nyårsafton. Då gifter sig Norrköpings landslagsman Mikael Lindquist med sin Leila Menguc, assisterande coach i Norrköpings damlag. Marskalk blir självaste Jim Nyström och vi gratulerar givetvis basketparet i förskott.