Handbollen bär på en hemlighet

När jag nyligen dömde en ungdomsmatch var den flitigt anlitade expertkommentatorn Per Stümer coach för det ena laget, stadsdelslaget Wolves från Södertälje. Matchen ingick i Mitti cupen i åldersgruppen U13. Killarna i Wolves är födda -99 och -00, d v s ett par år yngre än motståndarna. Per berättade att anledningen till att de deltar i Stockholmsserien är att det i Södertälje bara finns två lag i den åldersgruppen på pojksidan. Vanligtvis finns ett större antal lag i stadsdelsverksamheten (SDV) och då spelar man givetvis interna serier i Södertälje, men nu har man s a s inget val.

  Jag vet inte om en bidragande orsak är att SBBK har tacklat av i sin rekrytering av ungdomar, men att det handlar om få spelare i just den här årskullen är i sig inte förvånande. År 1999 föddes nämligen drygt 88.000 barn i landet, vilket är den lägsta siffran på väldigt länge. År 2000 var det inte många fler, bara 90.000. De här talen skall ställas i relation till toppnoteringen 1990, då 124.000 barn föddes. Siffran för innevarande år beräknas bli 115.000, vilket en enligt prognoserna ser ut att bli en normalsiffra för födda under många år framöver. Att vart tredje barn är "borta" från årskullarna runt år 2000 måste rimligen få konsekvenser för en sport som basket. Om cirka fem år och åren därefter vet vi bättre vad det betyder för den nationella standarden, för då skall denna årskull in i regionverksamheten och senare in i ungdomslandslagen.

Den hårda kampen om ungdomarna förenklas inte av det svenska damhandbollslandslagets nyvunna EM-silver. Som någon sa efter matchen: "Nu skall väl varenda unge börja spela handboll". Ja, risken är förmodligen överhängande. Handbollslandslagets framgång är precis den typ av händelse som basketen skulle behöva för att få ett lyft. Jag har skrivit om det förr och jag gör det igen. En internationell framgång för något av våra seniorlandslag är det största och viktigaste som kan hända. Av det följer rimligen att prioritet 1 för svensk basket måste vara att organisera sig på ett sådant sätt att en landslagsframgång nås så snart som möjligt. Det handlar inte enbart om att ge landslagverksamheten mer resurser, tvärtom. Det allra viktigaste är att hela "systemet" är organiserat på ett sätt som skapar de bästa förutsättningarna. Det handlar t ex om hur ungdoms- och elitverksamheten inklusive ligorna är uppbyggd. Det handlar också om hur man hanterar frågan om utländska spelares rätt att delta i ligorna, etc.

  Vad gäller svensk damhandboll är det intressant att konstatera att sex av spelarna i silverlaget är proffs utomlands, de flesta i Danmark, medan tio av dem spelar på hemmaplan. Såvitt jag vet översvämmas varken damernas eller herrarnas elitserier i handbollen av utländska spelare från de stora handbollsnationerna. Istället är det inhemska spelare så långt ögat kan nå. Det är ytterst intressant av handbollskollegorna kan hävda sig på den internationella landslagsscenen trots detta. Inom handbollen måste man veta något som är en hemlighet för basketen.