I lördags spelade Telge mot Eos i Damligan. Enligt vissa, beroende på vem man frågar, ytterligare två av mina favoritlag. Telge fick jobba ordentligt för att vinna matchen. Det var först i slutet de lyckades gå ifrån och ta hem matchen med 14 poängs marginal. Eos har hittills bara vunnit två av sina nio matcher, spelat hyggligt jämnt med lag som Solna, Telge och 08 Stockholm, men också åkt på storstryk mot Luleå och Mark. Eos problem är att man har så svårt att få produktion framåt. Det som kommer, kommer från för få händer och det hjälper inte att bara hålla de bästa lagen under 70 poäng. Bara i tre av matcherna så här långt har laget lyckats göra över 60. Till skillnad mot bl a Telge får de sällan några enkla poäng och blir oftast beroende av sitt skytte utifrån.
Försvaret den här dagen fungerade i alla fall bra. Simona Bartkova gjorde ett starkt jobb mot Cleo Forsman och ibland hann man med att dubbla från svaga sidan mot Amanda Zahui, men inte alltid. När hon får bollen på low-post har lag som Eos svårt att stoppa henne. Amanda noterade åter en double-double, hade väl som hela Telge en halvdan dag på jobbet men fixade det ändå.
Telges säsong har som bekant varit svårt sönderhackad av skador och sjukdomar. I matchen mot Eos lyckades man bara möstra åtta spelare eftersom bland annat en halvskadad Emma Gunnarsson saknades. På plussidan för Telge kunde noteras att Sally Kabengano gjorde sin första match på länge. Hon gjorde flera byten, såg ut att kunna gå för fullt och visade stundtals, trots sin ringrost, lite av sitt vanliga jag. Även Binta Drammehs återkomst börjar nu närma sig. Unga fröken Drammeh deltar i uppvärmningarna, är naturligtvis väldigt spelsugen och påminner närmast om en krutdurk som är färdig att explodera. Det kommer självfallet att betyda oerhört mycket för Telge att få tillbaka två av sina starters. Spelet har ju hittills varit halvknackigt, inte bara för att flera spelare saknas. Att inte kunna träna med fullt manskap påverkar givetvis lagets förmåga att leverera under matcherna.
Det blir nu något av en kapplöpning med tiden för Telge, som inför säsongsstarten var mångas favorit till guldet. Naturligtvis kan det fortfarande gå vägen, men även om Kabengano och Drammeh snart är i fullt sving, kommer Telge, nu när Vici Fagan är borta, att få slita hårt på sitt manskap för att gå långt. Om de går riktigt långt blir det till att rotera på oftast sju spelare för att kunna matcha de andra topplagen. Det är självfallet ingen enkel uppgift för ett lag vars tränings- och spelförutsättningar inte varit riktigt optimala.
Det var, som vanligt, uppfriskande att se en match mellan två lag i Damligan som mönstrar spelare som är fostrade och utvecklade på hemmaplan, med undantag för danskan Bartkova. Inga avlönade importer så långt ögat nådde, däremot ett flertal landslagsspelare och därtill många talangfulla som snart knackar på dörren. Andra må tycka annorlunda, men det är den här typen av lag som gör svensk basket de största och bästa tjänsterna.
