Domarnas bedömningar i fokus

White Eagles och Skuru On Tour blev de första att direktlänka till mybasket.se från sina startsidor. Tack till er båda, ni får härmed ett hedersomnämnande, men när följer alla andra era exempel? Fortfarande gäller också erbjudandet till duktiga skribenter att publicera sig på mybasket.se. Visst, vi har vissa krav på innehållet, tillåter inte nonsensbloggare och skriver faktiskt om annat än Jerebko, men låt det inte skrämma er. Välkomna att höra av er med texter.

IDAG SKA krönikan handla om basketdomare. Nej, det ska inte handla så mycket om enskilda domare, för då skulle det väl gå proppar lite här och var. Många menar att det inte går att kritisera eller ifrågasätta domare på samma sätt som sker med spelare, coacher, andra ledare, klubbar etc. Är det verkligen så? Är domarna "untouchables"? Svaret är väl både ja och nej. Ligacoacherna "ska inte" officiellt kritisera enskilda domare, men gör det ändå ibland. Vad gäller domarna själva finns ett skråtänkande inom kåren, precis som inom en massa olika yrken och sammanslutningar. Man håller helt enkelt ihop med de sina och försöker vara kollegial. Att en domare ens skulle diskutera en kollega eller dennes domslut är otänkbart, ett budskap som nyligen förstärkts av ett meddelande från FIBA, där domarna uttryckligen förbjuds att diskutera sina kollegors förehavanden på planen. Likaså kommenterar aldrig förbundets domarkommitté eller domarhandledarna enskilda domarinsatser offentligt. Däremot är enskilda domare fria att att diskutera eller kommentera sina egna ingripanden och händelser i matcherna.

ATT HA ETT KLIMAT där domarstandard, bedömningsnivåer och prestationer bland rättsskiparna diskuteras och granskas på ett mer transparent sätt är viktigt, och då menar jag inte det meningslösa gnället under matcherna. Domarna är oumbärliga för sporten, de flesta är ambitiösa och alla har riktigt bra betalt. Elitdomarna drar med lätthet in mer pengar än de flesta coacher och spelare på några dagars engagemang i månaden, och kan ligga och softa i tv-soffan under övriga kvällar medan spelarna sliter i sitt anletes svett för att förbereda sig för nästa match. Därför har vi rätt att ställa krav på domarna och därför är det självklart att de ska granskas noga, konstruktivt och på ett öppet sätt. Det är sådant som leder till utveckling. Enligt förbundet och dess domarkommitté sker också ett omfattande och fortlöpande arbete för att utvärdera domarna.

HANDLÄGGNINGEN AV domarärendena sköts helt och hållet av förbundets domarkommitté, som hämtar input från flera håll, bl a från elitcoacherna som varje månad, på en sjugradig skala, kan betygsätta de domare som dömt lagens matcher och efter säsongen lämna in mer omfattande domarutvärderingar. Tyngst i bedömningarna väger synpunkterna från domarhandledarna (som som under säsongens matcher övervakar domarnas insatser), vilket avgör om en domare får döma på elitnivå eller inte. Att domare ibland får "kliva tillbaka" bekräftar Ulf Öhrman, ordförande i domarkommittén: "För två säsonger sedan hade vi t ex 28 ligadomare när säsongen startade, men efter ett tag togs sex av dem bort eftersom de inte bedömdes hålla den nödvändiga standarden."
Att sådant händer hör nog ändå till undantagen. Har man en gång hamnat i "smeten" så finns en tendens att man klibbar fast oavsett vad som händer. En elitdomare jag pratade med sa också han skulle vilja ha synpunkter och feedback på sitt eget agerande från domarhandledarna för att kunna vara ännu mer alert, men att han aldrig får det. Vad som i bästa (?) fall händer om en domare har ställt till det för sig, är att han/hon blir bortplockad några omgångar eller ett tag hålls borta från matcher med de inblandade lagen. Även om elitcoacherna har domarkommitténs öra, så tycker de (coacherna) ofta helt annorlunda om domarnas insatser. Ett par av våra elitdomare, i något fall till och med på FIBA-nivå, har på senare tid enligt flera bedömare gjort så hårresande "dåliga" matcher, att de borde tas av planen och sättas i karantän. Är det enbart subjektiva bedömningar från förfördelade coacher eller sakligt grundade påståenden?

PUDELNS KÄRNA är naturligtvis vad som är en bra eller dålig insats. På den allra högsta nivån är domarna sällan oengagerade, så det handlar väldigt mycket om "nivån" som ska hållas och vilka tolkningar som ska göras. Om det är "bestämt" att det är osportslig foul när en spelare kommer helt fri och blir foulad från sidan eller bakifrån, måste det ju alltid vara så. Även om man är FIBA-domare borde man kunna räkna med räfst- och rättarting om man inte blåser i de lägena. Att döma strikt enligt regelboken är däremot inte möjligt i den moderna basketen. Att ha en känsla för när en fysisk kontakt är foul och när den inte är det, är ofta avgörande. "Det som skiljer de allra bästa domarna från de övriga är att de förra håller en bra nivå på "kontaktsituationerna" och är konsekventa i sina bedömningar," säger Ulf Öhrman.
Men vilken nivå ska då gälla? Det uppenbart att våra elitcoacher har en uppfattning om vilken nivå som ska gälla och att den inte alltid delas av domarna, trots att domarkommittén varje år håller clinics tillsammans med ligacoacherna för att diskutera nya och förändrade regler, tolkningar och bedömningsnivåer. Vad man ofta hör är att coacher refererar till en internationell bedömningsnivå och beklagar sig över att inte samma sak gäller här hemma. Ganska märkligt, eftersom Sverige har så många domare som dömer internationella matcher, och faktiskt är en "stor nation" när det gäller internationellt domarskap.

DET VERKAR OCKSÅ vara så att Damligans coacher har mer synpunkter än Basketligans. Möjligen kan det ha att göra med att Basketligan nu för tredje året i rad har ett tredomarsystem, medan Damligan hittills sagt bestämt nej, sannolikt av ekonomiska skäl. Tredomarsystemet, som har permanentats i de flesta länder, har hos enligt de allra flesta varit en positiv erfarenhet och inte alls lett till att matcherna blir sönderblåsta, vilket kanske ligger nära till hands att tro. Istället har t ex antalet foul-avblåsningar minskat, vilket främst lär bero på att man får bättre kontroll på det som händer med tre domare än två. Tre domare ser situationen på ett bättre sätt och från bättre vinklar, och slipper gissa. Underförstått; med ett tvådomarsystem måste domarna ofta gissa. Vem vill att det ska vara så?