Oroligt i Norrköping, Borås och Visby

Norrköpin Dolphins senaste åtta dagar har varit väldigt speciella. Tre förluster i Svenska basketligan (när hände det över huvud taget senast för dem) och så två fina insatser i EuroChallenge; vinsten mot Türk Telekom förra veckan och i tisdags kväll en hedersam bortaförlust mot israelerna Barak Netanya, 64-71, i avsaknad av Fred Drains och Dee Ayuba. I ett par säsonger nu har vi pratat om att Dolphins hårda spelschema måste få konsekvenser och det är väl delvis det som nu händer, men inte bara det. Med tanke på de senaste matcherna kan man också konstatera att det är en mental fråga. Det är ju lite typiskt att man presterar bra i de internationella matcherna, men sämre i de inhemska. Antingen räcker inte lagets fokus och koncentration för alla matcher, eller också bryr man sig inte, orkar inte bry sig, på samma sätt när det gäller Svenska Basketligan. Förmodligen är det väl en kombination av båda. Självklart har matcherna i EuroChallenge en större "betydelse". Som det börjar utveckla sig finns en mycket god chans för Norrköping att avancera till nästa omgång. Inte så konstigt om det hägrar mest av allt. I Norrköping vet man ju att ordna en slutspel här hemma inte är något problem. Det enda som egentligen står på spel är att placeringen i grundserien är avgörande för vilket lag som får fördel av hemmaplan i slutspelet. Med tanke på det Dolphins kanske ska se upp. De har ju redan visat att de förlorar även mot lag på nedre halvan om de inte är tillräckligt på hugget.

Att spela väldigt många matcher och träna förhållandevis lite tar i längden ut sin rätt. Fysiologerna har ju lärt oss att det inte finns något uppbyggande i att spela mycket matcher, annat än kanske att man skaffar rutin och erfarenhet. Fysiskt är matcher nedbrytande för kroppen. Det är därför det är så viktigt med tillräcklig vila och uppbyggande träning mellan matcherna. Annars kommer skador och förslitningar att ta ut sin rätt. Att vinna dag efter dag, i match efter match, blir därför oerhört svårt i längden. Inte ens lagen i NBA klarar av det särskilt ofta. Den längsta "winning streaken" hittar man så långt tillbaka som säsongen 1971-72, då den upplagan av LA Lakers vann 33 matcher i rad. Mest vunna matcher under en enskild säsong har åstadkommits av Chicago Bulls, 1995-96. Laget med Jordan, Pippen, Rodman & co. slutade då grundserien på 72-10. Den säsongen startade man med 41-3 och spelade totalt 100 matcher. Av dessa vann man 87. Bulls har också rekordet för flest antal hemmasegrar i rad. Man avslutade säsongen 95-95 med sju hemmavinster och vann rekordåret 95-96 sina 38 första på hemmaplanen, totalt alltså 41.

När Borås Basket i tisdags körde i diket med sin buss på väg till bortamatchen mot 08 Stockholm blev inte bara den matchen inställd. Även torsdagens möte för boråsarna, mot Sundsvall borta, har nu skjutits på framtiden. Efter diskeskörningen, som givetvis var en omtumlande upplevelse, fick coach Ryan och ett par av spelarna uppsöka sjukhus, men enligt uppgift är alla på benen. Visserligen med ömmande kroppar och fortfarande delvis i chock, men ändå. Ännu finns inga besked om nya speldagar för de uppskjutna matcherna. Om inget kommer emellan är nästa match för Borås enligt spelschemat nu på söndag 28/11, då man tar emot LF Basket. Låt oss hoppas att Borås är redo för den matchen.

Från Visby når oss nyheten att ortens damligalag saknar pengar för att kunna behålla sin litauiska center, Kristina Cesnaviciute, säsongen ut. Det lär fattas uppemot 70.000 kronor. Om klubben inte kan komma upp med pengarna som krävs är risken stor att Cesnaviciute, som värvades för ersätta gravida Zaruhi Aleksanyan, gör sin sista match 18 december. Det är bara ett av de problem som coach Blomqvist brottas med för tillfället. Blomqvist, som förra säsongen var assisterande coach i klubben, fick ju ta över när Tommy Johansson lämnade ön efter bara ett år. Blomqvist har parallellt med coachingen arbetat på ett hotell i Visby eftersom han tyckte att klubben skulle satsa pengarna på spelare istället för att heltidsanställa coachen. Den strategin har hittills varit framgångsrik. Visby har startat säsongen avsevärt bättre än förra året, ligger på femte plats och har 5/3 i matcher. Bekymret för Blomqvist är att hans tjänst på hotellet upphör 20 december, och hans bistra besked är att om det inte löser sig med nytt jobb finns det förmodligen inget annat alternativ än att flytta hem. Med hem i det här sammanhanget avser han Luleå.

Att klubben skulle gå in och avlöna Micke Blomqvist låter inte särskilt troligt och det är väl heller inte sannolikt att Cesnaviciute stannar om inte lönen är garanterad. Varför skulle hon ta risken, när alla uppgifter tyder på att klubben inte ens har gjort rätt för sig mot spelare och coacher avseende föregående säsong. Många menar att Visby Ladies är nästa "Sundsvall Saints", men låt oss verkligen hoppas att så inte blir fallet. Runt klubben har länge surrat envisa rykten om ekonomiska bekymmer. Vad värre är tycks även organisationen, eller bristen på organisation, vara ett reellt problem. När Leo Pettersson tidigare i år lämnade alla sina åtaganden inom basketen uppstod naturligtvis ett stort hål. På gott och ont hade Pettersson länge varit en nyckelfigur i klubben, men i en ensam och oerhört självständig roll. Nya starka krafter tycks inte ha tagit över, och mycket har istället lastats på coachen Blomqvist, som vid sidan av laget alltså haft ett vanligt jobb. Det fick bland annat sportbloggarna på GT, efter att klubben inte lyckats få alla papper klara för sina importer till damligapremiären, att i en text nyligen utbrista: Kom igen nu, ni som kallar er styrelseledamöter. Micke B kan väl för f-n inte göra allt i den där föreningen. Lyft på rövarna nu.