Damligapremiären 2010. Några intryck

De gemensamma damligapremiärerna börjar bli en tradition. Initiativet är lovvärt, men det är bara att konstatera att arrangmanget vägrar att lyfta. Även denna gång var publiken fåtalig och inte ens alla lagens coacher "orkade" vara på plats hela helgen trots att det borde vara ett utmärkt tillfälle att få ett första intryck av samtliga konkurrenter. Den här gången hade arrangörerna satsat på ett antal seminarier mellan matcherna, men allt vände sig till de redan frälsta. Kanske bättre att försöka göra jippon som attraherar åskådare.

Det är ofta man ser och hör så kallade experter i olika sammanhang kommentera och uttala sig om Damligan, oftast utan att de vet vad de talar om. Det är legitimt att förutspå och tycka till om dambasket även om man bara sett en enstaka dammatch. Det är väl det som är dambasketens problem. Många har svårt att ta den på allvar. Precis den känslan fick man under premiäromgången. Det fanns en del kunna men inte så mycket vilja i arrangemanget. Ta en sak som hanteringen av media. Det fanns inget ackrediteringsförfarande, eller också hade det hamnat mellan stolarna. Servicen till media var på det hela taget obefintlig. Själv hör jag ju inte till journalistkåren i vanlig mening, men brukar av arrangörernas godhet åtnjuta deras privilegier, så jag har ju fätt lära mig hur det brukar vara och vad som ska finnas. Jag har inga problem med att mediarummet är upptaget av ett domarmöte eller med att köpa mitt eget kaffe. Men om ligan har sina bestämmelser om hur mediaarrangemangen ska se ut, så är det väl illa ställt om man inte kan ordna det ens när det är stor damligapremiär i "den svenska basketens Mecka" och när Damligaföreningen själva är medarrangörer.

Det är svårt att dra några större växlar av den första omgångens matcher. Flera viktiga spelare var frånvarande; Sally Kabengano, Iffe Nnamaka, Farhiya Abdi, Binta Drammeh, Hayet Neffati, Sabrina Scott, Visbys amerikanskor, för att nämna några. Lite indikationer fick vi ändå. Intrycket är att spelstandarden var bättre än senast och nivån jämnare. I år vi fick se ett par dåliga matcher, men inte urusla som förra hösten. Det kommer nog att bli en jämn och spännande säsong, med ett par undantag. Telge och Solna ser ut att gå mot starka säsonger. Luleå, Mark, möjligen Norrköping och kanske någon ytterligare ligger bakom tätklungan. Av övriga lag förväntar vi oss en hård kamp om allt från de sista slutspelsplatserna till undvika kvalspelet tillsammans med Brahe.

Flera förstaårsspelare gjorde bra debuter, inte bara Paulina Hersler, och många andra nittiotalister gör sin andra eller tredje säsong. Det är verkligen tonåringarnas damliga, men blyga är de inte, utan tar för sig och det är glädjande att så många redan ser så vältränade ut. På andra, ja flera håll, är beroendet av importerna väldigt stort. Till exempel blev Visby krossade av Solna när deras amerikanskor inte hade hunnit få klartecken från Migrationsverket, Kvarnby behövde tre importer (som gjorde 52 av lagets 63 poäng) för att med nöd och näppe klara av Eos, och så Umeå där importerna betyder allt. Här följer lite andra noteringar från premiärhelgen:

Överraskningar: Att Brahe gjorde en så bra insats och bara föll med några poäng mot Sallén. Att Mark spelade så stabilt och slog Norrköping på deras hemmaplan.

Topscorers: Elin Gustavsson gjorde i sin debut 28 poäng för Brahe mot Sallén och blev poängbästa svenska. Brittany Smart, Kvarnby, hade helgens toppnotering med 32 i matchen mot Eos

Skadeproblem: Amalia Krantz i Sallén fick utgå efter sju sekunder, kom in en stund senare och fick åter ledas ut. Om det är illa kan hon vara borta länge. Inga bra besked för Sallén, särskilt om Iffe inte blir kurant. Tattersdill kan ju inte göra allt.

Längst: Kristina Cesnaviciute, Visby Ladies, 203 cm. Ingen stor scorer, men har bra rörlighet för sin längd.

Flög längst: Marie Söderberg for som en vante när hon och Jessica Nilsson hade dragkamp om bollen, och Jessica vevade runt.

Sämst koll: De som var speakers i Stadium Arena. Ingen koll på spelarna och deras namn. Ofta fick förnamnet duga, men som sagt i ingressen ovan, det är ju bara dambasket.

Skottprocent: Paulina Hersler gjorde 18 poäng i debuten och missade inte ett enda skott.

Jämna år: Telges coach Jens Tillman passade på att fylla 40 samma dag som hans Telge avfärdade Luleå i Damligapremiären. Och så höll han sitt löfte, redan i den tidiga seriefinalen: "De som fått många minuter förr kommer att få färre, och de som fått mindre kommer att få fler"

Håller ännu: Katarina Andersson roterar mot baseline och släpper iväg sitt höga skott. Det fungerar hur bra som helst, även om alla vet att det kommer.

Rookies: Flera förtroendeingivande debuter; främst Elin Gustavsson, Sofie Persson, Marie Persson, Abigail Asoro, Johanna Ericsson, Rauschan Gültekin, Maja Nilsson och Paulina Hersler.

Imponerade: Solna med sin tunga frontcourt, och så Telge. Två starters borta och så mycket kvar att ge. De blir inte lätta att tas med.

Förtvivlan: Johanna Lundström i Umeå var otröstlig efter förlusten mot 08 Stockholm. Hon och laget kastade gav bort bollen så många gånger under slutminuterna att vem som helst hade blivit gråtfärdig.

Rutin: Nina Risto tog det sista skottet i sista sekunden och såg till att 08 Stockholm vann mot just Umeå.

Mest saknad: Sabrina Scott, Luleås amerikanska stjärna, som ännu inte anlänt till Sverige.

Favoriter som föll: Luleå och Norrköping. Luleå blev utmanövrerade av Telge. De måste upp på en helt annan nivå för att kunna utmana om mästerskapet. Frågan är om det räcker med Scott. Norrköping var aldrig riktigt med mot Mark. Det är svårt att se några mästarkvaliteter i Dolphins.

Utropstecken: Rachel Maenpaa, Mark, tuff, allround och en perfekt ingrediens i Marks lag. Jessica Nilsson, Solna, kommer att göra sin bästa säsong. Och så alla friska nykomlingar med Gustavsson och Hersler i spetsen.