På och vid sidan av bollen

När jag var på domarclinicen häromdagen pratades det en del om var domarna har sitt fokus när de dömer. Principen som tycks gälla är att den domare som är närmast bollen (i ett tvådomarsystem) koncentrerar sig på vad som händer vid och runt bollen. Den andre försöker ha "split vision" och fokusera på händelserna "off ball", d v s på de 6-8 spelarna som inte är i omedelbar närhet av bollen. När duktiga och erfarna domare är i farten fungerar säkerligen den uppdelningen i någon mån, men självklart är det en nästan omöjlig uppgift för "off ball" domaren att hålla reda på allt som händer vid sidan av bollen. Den saken underlättas förmodligen om det i alla matcher skulle vara tre domare på planen, något som här hemma bara finns i Svenska Basketligan.

  Bloggaren och basketcoachen Johan Enbom tog för ett tag sedan upp "on ball/off ball" frågan på sin hemsida. Publiken koncentrerar sig på vad som händer runt bollen men skulle ha glädje av att titta på matcher som coacher gör, d v s mer på det som händer "off ball" hävdade Enbom. I en kommentar till Enboms blogg var det någon som påpekade att det här var något som domarna borde ta sig en funderare på. Poängen i inlägget var att 75% av spelet sker "away from the ball" men 85% av avblåsningarna sker "på bollen". Jag kan inte med säkerhet säga att procentsiffrorna stämmer, men de låter onekligen rimliga. Det betyder i så fall att många spelare oavbrutet kommer undan med en massa saker som de inte borde, därför att alltför mycket fokus är på det som händer vid och runt bollen. En olycklig omständighet eller en naturlig del av spelet?

Solnas damlag är just nu verkligen under isen. Efter en strålande start på säsongen men en knackig avslutning på grundserien, har laget börjat kvartsfinalspelet med två förluster och ska nu åka norrut för att möta Luleå. Solna blev på sin hemmaplan rejält bortkollrade av Telge, till den milda grad att en erfaren coach i publiken kommenterade matchen med att han aldrig hade sett en sådan utspelning i en match där det ena laget "bara" vann med 25.

  Eftersom båda lagen hade förlorat i den första omgången hade matchen en stor betydelse. När det hela startade såg det dock ut som bara det ena laget hade gett sig fasen på att vinna. Telge kom ut med en väldig aggressivitet, pressade sina motstådare över hela banan och kontrollerade med sin inställning och beslutsamhet matchen från första sekunden. Solna å andra sidan kom helt fel in i matchen, hittade aldrig någon rytm, blev snabbt foulbelastade på sin viktiga spelare och inkasserade vad man i hemmalaget säkerligen upplevde som en chockerande stor förlust med 56-81.

  För Solna verkar den nuvarande situationen handla om ett mentalt tillstånd, eller rättare sagt om att ta sig ur det nuvarande tillståndet. Det är en märklig historia. Man har spelarna för att göra jobbet, men hittar varken balansen eller rytmen och har hamnat i ett ekorrhjul där man inte uppträder som ett lag i någon ända av planen. Självförtroendet är i botten, men den goda nyheten är att det bara kan bli bättre. Risken är stor att Solna i år kommer att få kvalspela för att ta sig till semifinal, men det kanske inte är hela världen. Den som ser det med Solnaögon kan t o m tycka att det är bra med ett par matcher ytterligare för att hitta tillbaka.